fridakortochgott

Jag som inte trodde jag skulle överleva eftermiddagen efter en alldeles hemsk natt med hostattacker, värkande fogar och en aldeles för liten kissblåsa sitter här och tänker att jag har det ganska bra. Visst jag hör inget på ena örat och kan inte andas genom ena näsborren men jag får sitta här lugnt och stilla med en kopp te, lyssna på radion och slösurfa runt på nätet. Detta tack vare en helt underbar liten 3åring som är nöjd och belåten efter egenvalt mellis och ett gäng tidningar/kataloger att klippa i. Hon är helt galen i att klippa min lilla tjej. Sen ska det limmas och göras kollage. Nu sitter hon och filosoferar om framtiden:

I dag tog jag tag i saken och ringde vårdcentralen. Jag har varit förkyld och sjuk sen slutet av januari och nu har det blossat upp igen. Bihålorna spränger och nätterna är fyllda med slemhosta. Förhoppningen var penicillin men farbror doktorn tyckte efter att ha petat lite på mig i 3 minuter att det räckte bra med avsvällande medicin. Snälla farbror doktorn, finns det ingen hostmedicin jag kan få? Pep jag. Och jo, efter en bläng i FASS så skrev han ut dundermedicin. Inte trodde jag att man fick ta Cocillana som gravid men jo då, det går visst bra. Amma - nej, men gravid helt OK! Tack sa jag och såg framför mig en hel natts sömn. Nu håller vi tummarna för ett snabbt tillfrisknande och att jag kan andas fritt under förlossningen!

Ge mig era bästa husmorstips mot förkylning, främst nästäppa då eftersom jag inte längre kan andas genom mina små borrar. Nässpray i all ära men nu har smaksinnet börjat tryta till min stora fasa så jag får nog ta det lite försiktigt med mina vänner Otrivin, Nazin och Nezeril.

I dag känner jag mig inte så inspirerad att skriva, mest för att förkylningen from hell slagit till. Snor snor snor så långt ögat kan nå. Och så en hemsk hosta som gör att varken jag eller sambon får sova om natten. Jag kommer minnas februari 2011 för 2 saker: Väntan på bebis och att jag var konstant sjuk. Om vi har tur så sker det snart något på bebisfronten som får de första 2 sakerna att överskuggas av en 3:e och mycket bättre! Håll tummarna för att jag kan andas då bara...

Jag tänkte ge den här bloggen lite HLR så får vi se hur länge det håller. Visst känns allt så mycket lättare när våren är på G?! Eller vår och vår, i morse visade termometern -22 grader men what the heck, det är slutet av februari så rent teoretiskt borde våren snart vara på väg.

 

Våren kommer för mig innebära en ny familjemedlem att älska och vårda. Långa promenader i solen med barnvagnen. En spiskasett. Ett badkar. Två bilar mindre och förmodligen många sömnlösa nätter. Just det ja, jag ska ju blogga också!

 

 

 

 

Det är ett ganska märkligt fenomen att dottern min knatar in till sin mamma och pappa de nätter som leder fram till dagarna då jag jobbar kväll. Märkligt eftersom det aldrig sker annars och väldigt olyckligt eftersom den här mamman har ett enormt sömnbehov för tillfället och särskilt inför kvällsjobben. I natt eller tidigt i morse smög hon in och försökte först på pappas sida men där hade hon ingen tur så hon tog det säkra kortet och gick till mammas sida för där vaknas det alltid av minsta knäpp. Så fick vi då dela säng stumpan och jag, eller hon låg i min säng och jag fick ta skarven (behöver jag säga att jag önskar mig en bäddmadrass för dubbelsäng?). När klockan ringde gick hon upp med sin far och jag sov vidare tills jag hörde en ljuv stämma som ropade "fäääärdig". Upp och torka rumpa och sen muta till sig några fler minuters sömn, mer blev det inte för efter en liten stund hörde jag ett mystiskt skrapande ljud. Nyfikenheten var större än tröttheten så jag gick upp och hittade dottern i soffan med ett fat med ...... kakor! Det skrapande ljudet var ljudet av kakburkar mot köksbänken. Gissa om det var ett lyckligt ansikte jag möttes av. Nu är det två tröttmössor som häckar i soffan och här blir vi nog kvar ett tag...

I dag har graviddemensen slagit till och det med råge. Först glömde jag hämta upp kollegan som skulle lifta med mig till jobbet. Sen glömde jag bort att hon skulle åka med på hemvägen och hade hon inte sagt till så slår jag vad om att jag hade glömt att släppa av henne. Men förutom det så kom jag nog i håg allt som jag skulle komma ihåg. Tror jag. För så illa är det nu att jag inte ens kommer i håg att jag att jag borde komma ihåg något.

Paradise hotel. Vem tittar på det programmet egentligen? Är det lite som Veckorevyn, att de utger sig för att vara till för vuxna men har sin största fanskara bland 12-15åringar? Jag bara undrar. Jag sappar förbi ett avsnitt på nattkröken och sekvensen som visas är där gänget  på hotellet får frågor som de ska svara ärligt på. En kille får frågan om vem av tjejerna som har snyggast bröst och vem som har snyggast rumpa... Nästa klipp är en tjej som uttalar sig om att killar ofta blir kära i henne och att det kan vara så himla jobbigt. Jag dör skämsdöden bara av att se ett par minuter.

Visste ni att en anmälan till NIX-registret går ut efter ett tag? Det visste inte jag. Nu vet jag. Efter att ha blivit terroriserad varje dag av dessa eländiga försäljare. Det är postkodlotteriet hit och tidningar dit, telebolaget ditten och elbolaget datten. Det värsta med det hela är att de ringer på bästa soffhängartid. Jaha vad är det med det då undrar kanske ni, det är väl bara att sträcka ut armen och svara i sin bärbara telefon. Jättesmidigt. Om man hade en det vill säga. En annan får gott slänga av sig varma filten och släpa sig ut i köket för att svara i mormors gamla gråa telefon med nummerskiva (jag återkommer till den lite senare) lyfta på luren i vetskapen om att det är en försäljare för vem annars ringer på hemnummret nu för tiden? (Mamma så klart men annars, vem?) Nej tack jag är inte intresserad, nåt spydigt svar tillbaka eller kanske bara en lur i örat, tack och hej, tillbaka till soffan... Så var det det där med nummerskiva.... Man kan inte ansluta sig till NIX-registret med nummerskiva. Du måste ha en knapptelefon. Ja inte orkar jag gå o hämta en annan telefon från från garderoben och byta. Nej huva. Inte i dag i alla fall.

Nu ringde det en sån där himla telefonförsäljare igen (Och ja syrran, jag har NIX och jag vet att det finns chyssta, roliga, vänliga försäljare också). So fort det ringer på hemtelefonen så är det en försäljare. Ja om det inte är mamma så klart. I 9 fall av 10 så är det mannen i hushållet som de söker och så var även fallet i dag. Det var Tele2 som ringde och ville ge nåt superdupererinternetbjudande som tack för att vi har deras telefonabbonemang och eftersom jag var "frugan" så gick det ju lika bra att prata med mig. Ja ja sa jag det låter ju bra men jag måste kolla upp det först min sambo har bättre koll på det där (försökte jag slinka undan lite snyggt). Då kontrar han genom ge ett specialerbjudande till bara mig om mobilt bredband för bara 86:- i månaden vilket jag snabbt sa att det har jag inget behov av. Nej nej svarar han, det där är bara en extragrej för att du inte ska vara begränsad till att surfa i hemmet till den minimala avgiften på 86:-. Jo fast det är ju fortfarande 86:- för något jag inte har behov av så nej tack. KLICK! Alltså, han klickade mig. Snacka om att försöka utnyttja tillfället men jag sa aldrig att jag var dum i huvudet jag sa bara att jag inte hade koll på vårat internetabbonemang. Det är sånt där som kan få mig att byta bolag!

Söndagsmorgon och söndagsfrukost. Jag gillar frukost och i dag var det något särskilt även om det saknades både det ena och det andra. Anledningen till båda påståendena är att jag varit magsjuk och ensam med barn i veckan. Jag är gräsänka lite då och då vilket visserligen kan vara tufft men som allt som oftast går galant. Men inte den här veckan alltså. Nej veckan inleddes med en hejdundrande graviditetsvärk i nedre magtrakten och ljumskarna och avslutades i magsjuka. Lovely läge att vara ensam hemma då, not. Lite hormontårar på det och missären är total. Men nu som sagt så har det vänt och i dag kunde jag njuta av helgfrukost tillsammans med lillan och med sambons snarkningar i bakgrunden. (Med tanke på att han om natten svidar om och blir bilmekaniker så kan jag inte tycka annat än att det är ok.)

Nej inte kan man anklaga mig för att överösa cyberrymden med blogginlägg inte. Pauserna är nog längre än de aktiva perioderna men än är jag inte redo att ge upp.

Är det konstigt att vilja ha det fint i linneskåpet? Eller skåp och skåp, det är en hylla i garderoben. En garderob som råkar stå utan dörrar vilket gör att allt elände där inne står fritt att beskådas.

I dag dröjde det ända tills efter frukost innan frågan kom. Vad är det för dag i dag? Följdfrågan är ju given liksom svaret. Nej, inget godis i dag! Men ett fint äpple från trädgården går bra. Och till dotterns stora lycka så har de rosa fruktkött. Det blir ett vackert äppelmos av de äpplena.

Ha ha ha hon är ju för go min lilla tjej. I morse, innan hon knappt slagit upp ögonen frågade hon vilken dag det var. Måndag sa jag. Får man äta godis då? I don't blame her, godis är himla gott men inte är det det första jag tänker på när jag vaknar.

I morse när stumpan i vanlig ordning frågade vilken dag det är i dag så svarade jag så klart söndag. Får man äta godis då? undrade hon. Nä inte i dag sa jag. Joooo för det säger min Sara att man får för hos henne får man äta godis på söndagar! Jaha vad bra men då kan ju ni äta godis hemma hos Sara fast här gör vi inte det.

Att ha sovmorgon när man har småbarn är förrädiskt. Kvällen innan inbillar man sig att man kan vara uppe lite längre än vanligt för i morgon, då ska vi få sova ut! Men sen när i morgon är i dag så vaknar barnet likt förbannat i samma tid som vanligt och den enda skillnaden är att man inte är lika utsövd som man brukar vara. (Man=jag). Nu kanske jag är fel person att klaga särskilt med tanke på att jag klagade lite i somras på att min tös sov för länge om morgnarna. Ja ni läste rätt. Ibland väckte jag henne vid kl 10 för att jag varit vaken i två timmar och verkligen ville göra något av dagen! Så nej jag ska inte klaga men ändå, förrädiskt är det...

Idag äter vi frukost i soffan. Ibland får man göra så. Bara strunta i alla regler man satt upp och äta smörgås framför Bolibompa. Vi söndagsdegar lillskruttan och jag men just nu verkar jag få sitta ensam och titta på Pettson och Findus för lilla fröken "krullar" i hop papperslappar. Ja det är nåt hon gör nu för tiden. Skriver små hieroglyfer på en pappersbit som hon knölar ihop o kastar på mig. Sen ska jag öppna och läsa (dvs hitta på vad det skulle kunna stå). Ett ganska trevligt men stökigt skoj.

Nu är tydligen kurvor inne igen. Det är den kvinnliga kvinnan à la Birgitte Bardotte som ska gå på catwalken . Frågan är bara vad modevärlden anser är kurvor. Med tanke på hur stora (inte alls) alla mulliga modeller är så kan jag bara föreställa mig hur en kurvig kvinna ser ut. B-kupa och stl 36 över röven kanske?

Och nu har de börjat visa "Rena rama Rolf"-repriser på TV4. Viva la -90tal.