fridakortochgott

Jag har börjat längta så mycket på sista tiden. Är det våren som gör sig påmind tro? Jag längtar efter ett jobb efter pengar efter solsemester efter sommaren efter bebisar efter en blomstrande trädgård efter systrar och vänner, middagar och tjejsnack. Mysiga hemmakvällar i soffan med mina älsklingar. Smågodis. Och kanske mest av allt just nu, en mage som tål mat!

Igår var det bästa TVkvällen igen. Arga snickaren  och Made in Sweden  (Ja jag veeet att det var första avsnittet av Popcirkus i går men det går faktiskt i repris, många gånger dessutom). Jag måste säga att jag minsan fällde både en och två tårar till programmen. Jag tror att jag har blivit lite blödig på sista tiden. Kanske är det magen som spökar? Näringsbristen gör sig påmind när jag gråter över hur insiktsfull den där snickaren är. Han förstår så mycket!

Det typiska paret som är med i programmet verkar vara den händige mannen som vill göra mycket men aldrig avslutar ett enda projekt. Den totalt ohändige frugan som tjatar på mannen men som själv inte tar tag i något. Och deras barn som i gårdagens program hade öppen isolering i sina rum och fick andas in glasfiber hela dagarna bara för att farsgubben inte fick tummen ur att sätta foder runt fönsterna. Sen i slutet när paret fick i uppdrag att skriva en lista på de 5 måstegörasakerna som de gemensamt kunde komma överens om så hade de med 1 sak som gällde huset och 4 som gällde familjen. Då grät jag igen (ja jag sa ju att jag var blödig).

Under Made in Sweden grät jag mest bara för att Laila grät. Och lite för att hon var så ful i hennes gamla musikvideo.

Den här veckan har jag gjort några upptäckter. Dels så (åter) upptäckte jag bootcutjeansen. Efter ett helt år i strechiga stuprörsjeans med hög midja så drog jag på mig mina gamla Levis. Mörkblå bootcut och låg (men inte för låg) midja. Haleluja! Vilka sköna. Väl använda, skönt slitna, lite hål i grenen och en bra mycket snyggare röv än i stechjeansen som fortsätter upp under armhålorna.

Min andra upptäckt är Onaka (här tyckte mitt rättstavningsprogram att det skulle stå onani i stället...). Halleluja 2. Min mage har knakat i hop och lite hederlig Onaka är som bomull för min tarm. Så nu lever jag på fil. Fast när falukorven väl stod på bordet så var det svårt att hålla sig så lite korvslantar slank ner tätt följda av den vita bomullen och nu har jag nästan inte ont i magen alls!

Förresten. Säger ni Haleeeluja eller Halleluja? (måste erkänna att jag trodde det hette halelulja, o då spenderade jag ändå min yngre tonår i missionskyrkan).

Vad tråkigt det är med pengar, eller snarare bristen på pengar. Jag lever efter devisen att allt ordnar sig och det tror jag verkligen på både i hjärnan och i hjärtat. Men vad tråkigt det är att vara mitt uppe i en (eller nere i en kanske man säger) ekonomisk svacka. Mitt emellan diverse ersättningar och löner. Ett stort glapp som bara gapar tomt. Tråkigt att behöva rota i julklappskuverten. Tråkigt att behöva planera maten in i minsta detalj. Tråkigt att inte kunna ta en fika. Tråkigt helt enkelt att inte ha några som helst pengar. Och framför allt tråkigt att inte veta om pengarna kommer räcka till alla räkningar.

I dag kommer det bara en stor suck från mig.

Oj oj aj aj, här har man legat i magknip och feber i helgen. Inte magsjuka utan nån slags matförgiftning. Det måste vara bland det värsta som finns. Att ha ont i magen. Hujeda mig. Nåt annat som är hujeda mig är det faktum att det är ett heltidsjobb att vara arbetssökande men du har bara rätt till 15 timmars barnomsorg i veckan. Hur går det i hop sig? Nej jag skulle inte sitta 8 timmar o söka jobb även om jag kunde men 3 timmar om dagen räcker liksom inte till. Inte när du har en massa annat att göra när gullungen är på dagis. Sen så blir det ju aldrig tre timmar heller för det är ju lämning och hämtning som tar av tiden. Ja ja lite gnäll från min sida. Nu ska jag söka jobb igen. (Drömde förresten härom dagen att jag blev erbjuden ett jobb, vilken lycka och vilken besvikelse det var att vakna...)

Mitt hjärta brister och jag känner mig så oerhört illa berörd över det som har hänt i Belgien i dag. 2 små barn och en förskollelärare har mördats inne på en förskola. Kanske käns det extra mycket nu när jag själv skolar in min dotter. Förskolan ska ju vara en säker plats. Föräldrar lämnar sina barn i förskolans trygga händer i tron om att de där ska ha det bra. Vilken skräck, vilken förtvivlan, vilken sorg. Jag orkar inte ens tänka på hur det skulle kännas att vara med om något liknande.

Jag minns en tid när jag kunde TV tablån som ett rinnande vatten. Inget att skryta med kanske men så var det. Nu verkar jag inte ens kunna läsa mig till vad som ska va på TV för det var ju varken "Sveriges värsta bilförare" eller "Lyxfällan" igår. Nåt jag däremot såg var sista avsnittet av Gardells serie, ångestskapande om nåt! Oj vad det högg i hjärtat flera gånger om. Sen blev det bara värre för jag började titta på "Inside" på femman. De filmade inne på ett av USA's ungdomsfämgelser. Snacka om att föda upp tunga brottslingar. Från 12års ålder placeras de unga killar som ses som ett allvarligt hot mot allmänheten på anstalten. Flera satt i isoleringscell. Fatta att vara 15-16år och sitta instängd i ett kalt rum utan något att sysselsätta sig med eller någon att prata med. Vad gör det med en människa? "Jag har sett ögon hoppa ut och armar knäckas" sa en av killarna, så grovt våld förekommer innanför murarna. Jag mådde illa o gick o lade mig i stället.

Idag var första inskolningsdagen på dag förskolan (att det ska va så svårt?). Jag vet ju sen innan att vår dotter är väldigt social och oblyg men nån stans inom mig så  hade jag nog ändå trott (eller hoppats på?) att hon skulle vara lite mammig och pappig och hålla handen o kramas. Men icke. Direkt när overallen åkt av så var det full fart. Åka rutchkana (heter det så?), titta på de stora barnen, gunga på en gungbräda, leka med dockorna och till och med vilja komma upp i frökens famn. No need to worry så att säga. Hemma igen så åt hon som en häst och somnade som en stock. Nu hoppas jag på en lång tupplur så att jag ska hinna med mina mammagrejer som att dricka te, läsa SvD (tack Kanin), äta sockerkaka med alldeles lagon förmycket choklad i, gå igenom alla viktiga sidor på nätet och kanske själv få vila lite eller åtmisnstonde se på TV. Tyvärr så är det ju ingen TV dag i dag direkt. Kvällens tablå kan inte toppa gårdagens. Möjligen slänger jag ett öga på Sveriges värsta bilförare, det verkar vara ett tokigt program, sen blir det nog lyxfällan så jag får gotta mig andras brist på ekonomiskt sinne.

Dagens HURRA, eller äntligen kanske, är riksdagens förslag på ett könsneutralt äktenskap som verkar bli sanning i sommar. Det bästa denna regering har åstadkommit. Undra om det är röstfiske de sysslar med?

Raskt över till en annan fråga. Häromdagen fyllde jag i en undersökningsenkät från SCB som legat och samlat damm allt för länge. Den handlade främst om mobilanvändning. Frågorna var typ om jag kände obehag efter att ha pratat o mobil eller trådlös telefon, hur ofta jag pratade i dessa och när jag skaffade min första mobil etc. Sen så var det en massa frågor om mitt allmäntillstånd. Hur jag sov, om jag har stillasittande jobb mm. Mina svar gav nog en ganska dyster bild av mig. Stillasittande arbete 8 timmar om dagen (studier), vaknar minst en gång varje natt, känner ofta att jag har sovit för lite, är ofta trött (no shit Sherlock, jag har ju bara en 1,5åring hemma), kan inte koncentrera mig länge nog för att läsa en hel tidningsartikel i tidningen (nej vem fan kan det som lider av sömnbrist). Plus att jag enbart pratar i mobil och nästan aldrig använder headset. Prognosen är nog som sagt dyster. Jag ska i alla fall försöka bli bättre på att använda handsfree när jag pratar....

Jahopp, så var man officiellt arbetssökande då (som det så fint heter).
I måndags skrev jag in mig på arbetsförmedlingen och fick ordentlig info om diverse flyttbidrag och pendelbidrag i fall att jag skulle bli tvungen att flytta till Happaranda. Nej tack sa jag, men fick till svar att då blir det ingen a-kassa serru.
Så det blir till att söka i heeeela Sverige nu. Yea rigtht!!
Sen fick jag även veta att arbetsförmedlingen inte alls är till för oss arbetssökande utan de är till för arbetsgivarna. Eh ok!? Vem står på min sida då? Facket? Nä för de är ju med på att jag ska flytta till Happaranda.
Hur som helst så behöver de inte oroa sig för mig för jag kommer ju snart att få ett jobb efter lite välbehövlig "semester".

Nu måste jag skynda till TV'n för det är "Arge snickaren" nu. Snacka om socialpedagogiskt program. Familjen snickrar o renoverar och tar samtidigt i tu med sina relationsproblem, ivrigt påhejade av snickaren. I Like. Sen är det väl "Made in Sweden", även det ett underbart program där den pösige amerikanen sågade den känslige svenska låtskrivaren jämnsmed fotknölarna i förra avsnittet. Känslosamt och komiskt på en o samma gång. 

Alltså nu TV och stryka på namnlappar för i morgon är det dagisdax!!

Jag sitter här med min prenumerationscheck i handen och slits mellan att välja Bang och nån trädgårdstidning. Vi har ju faktiskt en trädgård nu. Och jag älskar trädgårdar men jag kan ju inget. Kanske borde ta detta gyllene tillfälle att få en prenumeration på en trevlig trädgårdsblaska helt gratis? Åh denna valfrihet...

I går hade vi träff med läslusarna. Denna underbara lilla bokcirkel. Till nästa tillfälle föll lotten på Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Jag återkommer med vad jag tycker om den.

För övrigt så var det en helt galen dag igår. Och en väldigt kort en. Jag vaknade kl 15.15, fick panik, sprang in i duschen, sparkade upp sambon och så hoppade vi ut till bilen för att hämta barnet hos barnvakten. Svängde förbi dagis, körde ner en stolpe, hämtade barn, bilen gick sönder, läslus, hem, TV, sen sova. Eller jag hade ganska svårt att sova med tanke på att jag knappt hunnit vakna innan det var läggdags igen. Dagen innan hade jag yrat nåt om att jag inte visste nääär jag sov till kl 12 sist. Det fick jag tillbaka med råge!

Min dotter har ett nytt favoritord som hon använder om och om igen hela tiden. Man kanske kan tycka att det nya ordet är bättre än förra favoriten men jag vet inte det jag. Det förra var lite roligare. Det var "bajs". Bajs bajs bajs. Allt var bajs. Bajs var bajs och mat var bajs och mamma var bajs. Ja allt. Nu har bajs stannat vid att vara just bajs. Nu är det istället "nej" som används frekvent. (Det och wee-wee=TV. Hon är redan fast i såpaträsket) Och helt plötsligt funkar det inte längre att på sedvanligt föräldravis säga till sitt lilla barn att "ska vi gå och lägga oss?" eller " ska v i äta lite mat?". (ett förövrigt ganska puckat men dock vanligt sätt att prata med barn på) För vad gör man då när barnets svar är "nej"?.  Nej fram för raka puckar och maskera inte en order i en fråga, det faller platt när ditt barn har lärt sig att säga NEJ!.

Sista skoldagen till enda. Sista rapporten skriven. Sista kurslitteraturen läst. Sista seminariet avklarat. Sista dagen med klasskamraterna.

Nu blir det fir med glass och vin.
Det är jag värd!

... är det dax för lite efterbilder på köket!



       


 

Vi älskar detta kök och är så nöjda. Det återstår bara några småsaker som eluttag (öerskattat!) och spottar under överskåpen (varför ska man ha lyse?).
Luckorna är IKEA's Abstrakt med Strecket-handtag. Bänkskiva LG-collection. Den frihängande takfläkten är från Fjäråskupan. Tapeten är från Midbecs kollektoion Extravagance. Bord och stolar från MIO. Den underbara lampan kom med huset och den söta saltängeln och pepparjävulen är en present som passade bra in i den nya mathörnan.


Fråga på om ni undrar nåt!
 

Så var den snart här då. Sista veckan på utbildningen. Ett kapitel i mitt liv är på väg att ta slut och ett annat ska ta vid. Konstigt nog så känns det inte så mycket. Jag känner varken vemod eller lättnad. Möjligtvis känns det lite skönt att få ta det lugnt ett tag. Slippa kämpa med uppgifter och nervöst bita på naglarna när de kommer tillbaka efter bedömning. Hur som helst så kan jag inte annat än att vara lite stolt över mig själv som har klarat av en hel universitetsutbildning. Men oj vad det känns konstigt att nu gå under titeln "socionom". Till er därute som sliter med plugget, det finns hopp, det finns ett slut, en dag står ni där och har lämnat in sista uppgiften/tentan och undrar var tiden tog vägen. Men innan jag är helt klar så återstår ännu ett moment av nagelbitning och grillning. Jag ska grillas och andra ska grilla mig. Jag sitter just nu o läser klassens hemtentor vilket inte är det lättaste med en snorunge, eller jag menar en snorig unge ;) som vill va i famnen, på golvet, i soffan, ute, inne, och överallt på en o samma gång. Hujeda mig, lite superkrafter skulle inte sitta fel. Superkrafter och ett fett bankkonto. Och ett jobb.

Jahå, då kom den som ett brev på posten. Febern alltså. Ja inte till mig men till dottern. Så nu är 2 av 3 familjemedlemmar däckade. Och som den goda moder jag är så flydde jag fältet. Fast det satt långt inne och jag frågade både 3 och 4 gånger om det var OK innan jag åkte. Hade det inte varit för att det var en så speciell kväll så hade jag stannat hemma. Men min lilla utflykt blev aningen modifierad och gick från vilt party med fulla muggar och galen dans till sitta stillsamt och diskutera allvar med en kaffekopp i handen. Jag tog helt enkelt bilen till vår lilla klassfest och såg till att va hemma innan midnatt. Men lika trevligt hade jag för det och så slapp jag (till skillnad från vissa andra, inga namn nämda) en hejdundrande bakfylla.

Det var himla befriande att vara ute med ett gäng där ingen trugade och tjatade på mig en massa alkohol. Varför är det alltid så? Att den som inte dricker ses som konstig. Och att de som dricker ser det som sitt uppdrag för kvällen att få i denne ett glas eller två? Själv tycker jag att jag är en glad prick oavsett och behöver inte alls dricka för att bli i gasen. Inte för att jag spottar i glaset men jag höjer inte heller på ögonbrynen om nån tar en vit kväll.Men så var det alltså inte i kväll, att nån tjatade och trugade alltså.

Ok nu är jag snabb med ett till inlägg direkt här men fan vad äckliga amerikaner kan vara. (ser på TV) Störda pappor som lär sina barn skjuta med diverse vapen. Stora chabrak som de har i militären. Barnen ser ut att va max 10år. Låter de sina tvååringar hacka löken också eller? Eller amerikanska pappor har nog inte så mycket med löken att göra iof. Det är ju kvinnans område. Jag tycker det är helt stört.

Såg ett annat program för ett tag sen där en amerikansk man talade så varmt om sin duktiga fru som hade så mycket att göra men som ändå alltid var så glad och snäll. Hon diskade, handlade, tvättade, städade, lagade mat och tog hand om familjens 5 barn, ständigt med ett leende på läpparna. Hon var väl visserligen hemmafru men va fan.

Nu sitter de på TV o säger att skolorna skulle va säkrare i USA om lärarna fick ha vapen, det du annapladder det vore nåt va?

Fy bubblan för natten som var. Och vilken dålig dag det blev. Sambon är febrig o frossar och uppfyller alla klyschor om förkylda män (fast det blev bättre under em måste jag erkänna). Lillfisen hostade hela natten och skulle promt komma o ligga i vår säng. Kul tyckte pappsen som säkert hade 40graders feber med tanke på svettpölen han låg i. Kul tyckte mamsen som inte sovit en blund och nu var tvungen att gå upp med den lilla efterson hon inte kunde låta feberfrossarn va i fred. Så klockan 04.00 fick jag fälla in hovarna. Gött! Sen följde en underbar dag med gnälligt barn, febertoppar (inte mina som tur var!) och huvudvärk. Tack färdig mat i frysen, tack napp, tack TV, tack Panodil för att ni får dåliga dagar att flyta på lite mer friktionsfritt. 

Trots det så är denna dagen en av de bästa i mitt liv. Jag har nämligen just skickat in den sista hemtentan ever! Nu ska jag bara glida (läsa 25 artiklar, opponera på en, skriva mitt personliga credo på två sidor och gå på två seminarier) de sista dagarna innan examen och sen är jag fri (arbetslös)!!!

Jag sitter o slöglor lite på Blondinbellas blogg. Hur orkar man? Alltså hon är ju snygg varje dag med nya kläder o fixad frilla o spacklad som om det vore kalas. Inte min stil men ändå snygg. Jag tror att hon hellre skulle dö än se ut som jag gör nu: röda mysbyxor från H&M, innetofflor av märket Biomodex, svart fleecetröja från GeKå's. Håret otvättat och uppsatt i en sne tofs. Glasögon från 2003 och make up från... nä just det jag har ju ingen. Inte för att jag skulle gå ut så här bland folk men ändå. Visserligen gick jag ut i går och upptäckte att jag inte hade nån BH på mig, haha, sån blev jag när jag flyttade till byhåla. Fast å andra sidan så var det bara ett par hästar som såg mig.

Jag fastnade lite framför datorn. Hittade till designadinblogg.se och fick en massa tipps och trix som till och med jag fattade. Så nu har bloggen fått en ny look, vad tycks?

Fan vad rädd jag är! Brasan bara sprakar o sprätter och det har till och med hamnat glöd på golvet. H J Ä L P! Jag har ju tidigare skrivit om min eldrädsla. Den hade fösvunnit. Nu är den tillbaka.

Andra dåliga saker är att datorn har åkt i backen och hela skiten glappar. Himla dingel dongeln dongen eller vad fasen den heter sitter snett och datorn stänger av sig själv. Så ja ni fattar att det är lite panik här. Min blogg lixom. Och just det ja, min hemtenta också...

Fast jag har klarat dagen utan knark (socker) så det är ju en vinst, det och att jag har kommit en bit på vägen med hemtentan.

Nu ska jag se på sportens årskrönika. HA HA HA HA as if.

Jag har nått botten.... av godisskålen. Ni minns den där enorma godisskålen med piñatagodiset. Vore det inte för allt papper så skulle jag kunna se botten nu. Jahopp då är det bara att gå på avgiftning nu då. Jag har till och med kommit till det läget att jag har börjat gå in på det äckliga godiset och börjat tycka att "det är nog inte så illa ändå". Men så lågt som till lakritsen kommer jag inte sjunka i alla fall, det räcker med MAOAM cherry. Men som sagt deetoxdax.

Förutom att sockerknarka så har jag testat EFIT i dag (Ett Foto I Timmen). Nu är det visserligen ett par timmar kvar innan kudden ropar men jag misstänker att sista bilden inte kommer se så mycket annorlunda ut.... Så here it comes. Min dag i bild!

Kl 9.00

Vintern är här

Kl 10.00

Plugg plugg

kl 11.00

Läser en jätteintressant rapport om forskningsläget kring mäns våld mot kvinnor

kl 12.00

Dags att lägga barnet

kl 13.00

Tillbaka till böckerna och nu startar sockerchocken

kl 14.00

Bäst att äta lite till

kl 15.00

Tar en promenad med stumpan och det är både svinkallt och vackert

kl 16.00

Elizabethtown med passande replik

kl 17.00

Med tanke på första kortet så är det bäst att elda lite

kl 18.00

Mer att äta

kl 19.00

Mätt och belåten (om jag nu var hungrig innan)

kl 20.00

Jag dör tröttdöden i soffan

kl 21.00

Bråkar med nätet

Vi firade ju in vårat nya hus härom dagen, närmare bestämt den 31/12, och fick därför så många otroligt fina presenter. Bland annat denna fina spade och sekatör som kommer väl tillpass till sommaren då vi ska ta i tu med trädgården (en vildvuxen tantträdgård full med hemska barrträd, brrr).
 
Stumpan fick även hon dessa underbart söta trädgårdsspadar och räffsa, hon började genast att räffsa den nyslipade parketten.. .

Finaste systrarna kämpade förgäves med en pinata. Men godiset smakade precis lika gott ur plastpåse.

Mer lyckat var dessa Margrethebunkar, riktigt snygga. En klassiker!

Vackraste tulpanerna levererades i denna underbara vas.

En "komihågplanka", perfekt till mig med sämsta minnet. Snygg också.

Chysstaste vedkorgen av gamla bildäck och väldigt passande, en brandsläckare!

Välbehövlig traktörpanna som kom fylld av cidermarinerade chorizo!

Mer fina blommor.

En av islyktorna som efter många om och men visade sig bli ganska lyckade ändå. Förhoppningarna var att de skulle frysa fint ute på altanen men de fick efter en natt på nollan flytta ner i  frysboxen. Denna fick chyssta effekter av isbitar på toppen och blå hushållsfärg i vattnet.

En nackdel med att bo i byhåla: lånetiden har gått ut på biblioteksböckerna och jag får snart krav = måste åka till stan enbart för att lämna in dom. Pissigt faktiskt. Kanske måste passa på att gå på rean när jag ändå åker???

Annars så sitter jag invirad i en filt, förpassad till freezing "källaren", mitt bland all nyårspant och sniffar i mig av ångorna från diverse burkar och flaskor (hur mycket får egentligen 30pers i sig på en kväll???)

Mailade just min fröken och frågade om ämnet som jag valt för min artikel stämmer in på uppgiftens syfte. Hon svarade: Om du vil driva den tesen, gör det! Och här nojjar jag ihop. I stället för att se gör det! så ser jag bara Om. Lite som att ja gör det du om du vill men jag hade aldrig gjort det. Kanske är det spritångorna som ställer till det för mig.

I kväll ska vi äta kassler, på tal om intresseklubben antecknar.....

En viktig sak dock. Jag ringde facket i dag!! Ett litet steg för mänskligheten kanske men ett stort steg för Frida alias telefonskräck. Som straff fick jag dock en finne på örat.

God morgon kära läsare och gott nytt år (igen). En annan borde ju skriva artikel nu, ja jag med kanin. Fast det är sååå mycket roligare att läsa bloggar. Särskilt Annapladder som har skrivit så fint om nyår så jag knappt behöver görat själv. Men jag kan ju fylla i luckorna eftersom jag inte gick och lade mig vid tolvslaget utan istället började partyt då.

Min version:
Morgonen började lugnt och fint med sovmorgon (why o why???) för att sedan utveckla sig till superstress från min sida. (Sambon var så lugn så lugn och tyckte till och med att det var en fin idé med lite fika när jag själv sprang runt och sminkade mig, tog på kläder och blåste serpentiner på en och samma gång). Varför är det alltid så (för mig i alla fall) att det ska bli så stressigt innan en fest. Varför kan jag inte bara ta det lilla lugna? Ja ja naglarna var redan målade sen kvällen innan och hade redan börjat flaga så fint så de behövde jag ju inte bry mig om i alla fall. Som tur var så hade vi ju Annapladder med familj till assistans så jag beordrade ballongblåsning. Tack för hjälpen!!

Själva festen var den roligaste på länge. (nu funderar jag på när jag var på fest sist och kan inte ens komma på det. Men sen har jag har ju sämsta minnet också) Jag lyckades med svårigheten att kombinera kul och värdinnerollen. Till och med att städa var kul för jag hade så mycket dans i benen. Uj vad de kunde dansa. De dansade ända tills de gick o lade sig 04.30. Det var nästan så att de dansade när de vaknade dagen därpå. O inte alls bakis var dom. Underbart!

Okej, nu inser jag att jag hoppade över halva festen men kort sagt så var det mycket mycket mycket väldigt god mat (vår efterrätt hittar ni här och här). En del lekar. Fyrverkerier. Inga fadäser inträffade, samtliga höll sams (nja inte riktigt men vi kan låssas), endast ett glas gick i graven och inga spyor har hittats under soffan. Så på det hela taget tycker jag nog att det var en väldigt lyckad fest. Huset blev väl invigt av alla fina vänner!

Dagens glad: Att jag har så många fina vänner (och systrar) som kommer med paket och som dagenefterstädar och bara är fina o goa!
Dagens pissed off: Att jag ska skriva denna sketna artikel/hemtenta.