fridakortochgott

Idag har vi gjort slut på hela min feta inkomst från CSN. Varsågod Kamprad. "Dagens längsta kvitto" sa killen på hämtlagret, o det kan nog stämma. 1meter långt var det, ja nästan i alla fall. Tyvärr så krävs det nog 1meter kvitto till innan vi har allt vi behöver ha och ett par meter till innan vi har allt vi VILL ha.  I alla fall så tog det sin lilla tid att fixa detta långa kvitto men vi blev nästan inte osams alls. Tack darling för att du går på IKEA med mig i timmtals.

Varning: Ät inte IKEA's kycklingwrap. Det var i stort sett bara sås. (Kanske nåt för dig min kära Kanin?)

Husstatus: Hällen är på plats men inte inkopplad=vi lagar mat i källaren alt. i micron, ugnen eller på Perfect.

(PS. Vad gullig du är S som har slagit in allt i små plastpåsar innan du lade ner det i flyttkartongen, det märks vilka du har packat och vilka C har packat. Ordning o reda städning på freda' VS Raffs raffs, vräk vräk)

I dag sitter familjen F säkert. Underbara gulliga människor som kommer hit i allt vårt kaos med kvällsmat o trevligt sällskap. Tack! Ni är bäst!

Hänger löst gör allt mitt gråa hår. Jag planerar er död era jävlar!

För övrigt är jag glad för en trevlig dag med bästa klassisen O och en intressant intervju på Frideborgs mansverksamhet. Ledsen är jag på den himla finnanskrisen som gjort att pappsens jobb konkat.

Nu ska jag ta i tu med Gunnar som jag ännu inte läst ut, men snart så.

God natt o kram på er alla underbara människor där ute!

Såååå trött. Såååå mycket att göra. Såååå många som jag försakar. Men jag hoppas och vet att ni alla mina underbara gulliga o söta vänner förstår varför jag helt har gått under jorden o knappt visar något livstecken. Det blir snart bättre jag lovar. O då blir det fredagsmys!!!

Här sitter jag i ottan o skriver. Det är alldeles för tidigt o jag är trött. Varför gör jag det då? Jo för så här är det att bo där jag bor. Alltså INTE i stan. Där jag bor, inte i stan, så måste man cykla till bussen för att komma till skolan=stan. Om man som jag ska vara i stan kl 9 så går bussen kl 8, då måste jag cykla 7.45. Inget större bekymmer kanske, en VANLIG dag. I dag är ingen vanlig dag, i dag är det en snöig dag=1dm snö på vägen=ingen bra idé att cykla. Det finns en annan fiffig uppfinning, förutom cykeln, som heter lokaltrafik. Det som inte är så fiffigt är däremot att den första lokalbussen går EFTER kl 8. Inte fiffigt alls. Det tredje alternativet är ju givetvis att ta bilen. Dörr till dörr. Varmt o skönt. 1 extra sovtimme. Men även här finns det nackdelar. Parkering. Parkeringspengar. Och det faktum att resterande familjen behöver ha bilen. Hur kom jag då hit, jo jag liftade med min käre far. Snälla pappa som kommer o hämtar. Men detta innebär dock att jag sitter här 75 minuter innan skolan börjar. Så är det att bo där jag bor, alltså INTE i stan.

Jag har alltså flyttat om det var nån som hade missat det....

Dagen började med frukostbus. Det här lilla busfröt var på sitt bästa humör.
Sen gick vi ut i solen o min lilla stjärna bara strålade...



Sen vände glädjen snabbt. För de här kompisarna väntade på mig när jag kom hem.

Å underbara finnanskris. Vilket gyllene tillfälle att ta examen o ge sig ut i jobbjungeln. Det ser mörkt ut och i kväll slog det mig som en sten i huvet att jag antagligen kommer gå arbetslös snart. Vad gjorde jag åt det då? Jo jag hämtade den där glassen som legat i flera veckor i frysen och som jag inte ens har vela ha förut. Men nu så svepte jag nästan hela och gissa om jag mår illa. Så nu mår jag dåligt både psykiskt och fysiskt. Att tröstäta är inget jag rekommenderar.

Ännu tjurigare blev jag av "Misses lista" på kanal 5. Hur dåligt är inte det lilla inslagen på en skala? WHY, är det enda jag kan tänka...

Nu ska jag ta o läsa ut en bok till skolan, suck o pust. Den är inte rolig kan jag säga. Jag ser fram emot en lång kväll och förmodligen en vaken natt as usual (tack lilla stjärnan för att du håller dina föräldrar så pigga och allerta på nätterna). Men jag ska inte klaga, den bättre hälften slipar golv och det lär han få göra hela natten. Hm...undra om stress o sömnbrist hänger ihop med ångest? (obs ironi)

Dr Greg Pratt, RIP. Inte visste jag att man kunde gråta så mycket över en låssasdoktor på TV.... Och så Warrick med de fina ögonen. Ont i magen x2.

Usch. Kapten Jan-Åke (eller vad han nu heter) berättar om Estoniakatastrofen. Han var först på plats och var den som först insåg vilken katastrof det faktiskt var. Vilken hemsk händelse, upplevelse och vilka hemska minnen. Jag får helt ont i magen.

Men bartender Håkan. Vilket skämt. Driver han eller är han sån? Håkan räcker upp handen under introduktionen på sjöräddningskursen, avbryter föreläsaren och frågar: Middagen, var äter de flesta? Tänkte om ni hade nån rabatt nån stans.... Innan hade han till sin stora förvåning fått reda på att middagen inte ingick i kursen. Hemska London...

Åh vad jag inte var sugen på att gå på den där tjejfesten. Eller jo jag var jävligt sugen men jag var ännu tröttare. Som tur var sparkade jag iväg mig själv men snacka om att det var lockande att stanna kvar hemma. Ensam. C i huset o S hos mormor o morfar. O så jag då, helt solo hemma med hela soffan för mig själv. Men som sagt jag kickade iväg mig själv o tur var väl det för jag hade sååå kul. Åh vad trevligt att träffa alla gamla klassbrudar igen. Vi satt o var så vuxna o kloka så o diskuterade jobb o sociala problem. Låter ju så klart heltorrt men det var väldigt trevligt. Sen så lyckades jag ju med att hinka i mig en hel pava rötjut o nästan hela påsen naturgodis som jag hade tagit med mig plus att jag gick o la mig kl 2 istället för vid midnatt som jag bestämt mig för...

Annars har helgen bestått av måla måla måla måla o måla. Lite sova. Måla måla måla måla måla o måla. Bara 4 dagar kvar. Sen slipper vi alla skumma ljud från grannen ovanpå. Alla skumma folk i trapphuset. Alla fyllon som bara råkar gå in i fel lägenhet. Alla som borrar, spikar o STÖNAR i tid och otid. I dag när jag kom hem så stog det en tant och glodde på porten. Nåt fel var det helt klart för hon stog bara där o stirrade medans hon lät. Klick klick klick klick klick klick. Jag smet för bi och öpnnade porten o försökte slinka in men snabb som en vessla var hon framme o haffade dörren. Klick klick klcik hörde jag efter mig. Blev fasen skit skraj o sprang upp o låste dörren fort som attan.  Herre Gud. Var är det jag bor egentligen?

Helgen ja. Förutom allt målande o partande så har jag ju varit o träffat läslusarna. Jag hade ju som vanligt inte hunnit läsa ut boken. Men det visade sig att det inte var så mycket att diskutera. S kom inte ens i håg vad den handlade om, he he he det är illa. Till nästa gång ska vi läsa en bok som hette nåt med nån hund. Ja den verkade bra i alla fall. Den ska jag ha läst ut jag looovar!

Behöver jag tillägga att jag är apatrött??

Herre jisses vad det ska mycket att göra hela tiden. Det är väl ingen som har missat att vi ska flytta till hus om 1 vecka. Det börjar bli liiite stressigt med renoveringen (vi har tex inget kök än). Så i dag har jag målat väggar o element o öppna spisen. Ujejuj vad fint det blir. Men nu har jag smitit, ska på tjejfest. C är kvar i huset och sliter som ett djur. Han är en klippa den där C. Så även våra fina vänner som kommer med mat o fika o hjälper till att skruva o måla. Ni är guld värda!

Pricken över i't i all denna stress är att S inte sover om nätterna. I natt har hon suttit på mitt huvud, på min mage o på mina ben och hoppat. Dragit mig i håret. Klöst mig i ansiktet. Försökt knuffa ner mig från sängen. Ramlat ner från sängen. Och mycket annat kul. Men hon är ändå min lilla Stjärna och jag kan bara inte bli arg för mitt emellan allt bus så ger hon bort diverse kramar o pussar. Gullegris!

Nej just det, tjejfest! Paaaaarty, jiiiiiha! (Fast det hade varit skönt att få krypa ner i sängen o bara soooooooooova....

Tjing tjing!

Ok, nu kör vi....

Vad har hänt i dag då som är värt att lufta? Dagen, eller jag kanske ska säga natten, började som så många andra nätter av att lilla Stjärnan promt skulle komma o ligga i mamma o pappas säng. Suck tänkte jag och ignorerade bäst jag kunde medans C vaggade o vyssjade. Min strategi funkade utmärkt tills lilla S rullade över på min sida och upp på mitt huvud. Åh vad jag älskar dig min lilla skatt tänkte jag medan jag  väste fram "hämta välling!".

Sen var det dax att lite lätt yr i bollen pallra mig i väg till skolan där dagen gick ut på att rita med kritor och spela bongotrumma o annat intellektuellt som man lär sig på universitetet... I Love min utbildning!

Eftermiddagen spenderade S o jag hos M, J o lilla L. Vi tycker mycket om att vara där båda två, men S var på sitt trötta humör o grät för allt. Som tur var så kom supernanny S och styrde upp i kaoset. Tack för att du finns o tack för att du älskar våra barn!

Det var alltså efter detta som Gud gjorde sitt ingripande och jag fick min utomkroppsliga upplevelse. O nu sitter jag här. Med förlorad bloggoskuld.

Mäh! Nu vet jag inte riktigt vad som hände. Helt plötsligt såg jag mina fingrar röra sig snabbt över tangentbordet o vips så hade jag skapat en BLOGG!! Oh My God (Sagt i sann Friends anda). Det var en utomkroppslig upplevelse där jag fann mig själv svävandes i ena hörnet av taket tittandes ner på mig själv där jag satt i mina mysbyxor djupt nersjunken i soffan. Ja ja men om alla andra kan blogga, bilddagboka etc så kan väl jag. Welcome, Tervetuloa, Bienvenido osv...