fridakortochgott

I dag har graviddemensen slagit till och det med råge. Först glömde jag hämta upp kollegan som skulle lifta med mig till jobbet. Sen glömde jag bort att hon skulle åka med på hemvägen och hade hon inte sagt till så slår jag vad om att jag hade glömt att släppa av henne. Men förutom det så kom jag nog i håg allt som jag skulle komma ihåg. Tror jag. För så illa är det nu att jag inte ens kommer i håg att jag att jag borde komma ihåg något.

Paradise hotel. Vem tittar på det programmet egentligen? Är det lite som Veckorevyn, att de utger sig för att vara till för vuxna men har sin största fanskara bland 12-15åringar? Jag bara undrar. Jag sappar förbi ett avsnitt på nattkröken och sekvensen som visas är där gänget  på hotellet får frågor som de ska svara ärligt på. En kille får frågan om vem av tjejerna som har snyggast bröst och vem som har snyggast rumpa... Nästa klipp är en tjej som uttalar sig om att killar ofta blir kära i henne och att det kan vara så himla jobbigt. Jag dör skämsdöden bara av att se ett par minuter.

Visste ni att en anmälan till NIX-registret går ut efter ett tag? Det visste inte jag. Nu vet jag. Efter att ha blivit terroriserad varje dag av dessa eländiga försäljare. Det är postkodlotteriet hit och tidningar dit, telebolaget ditten och elbolaget datten. Det värsta med det hela är att de ringer på bästa soffhängartid. Jaha vad är det med det då undrar kanske ni, det är väl bara att sträcka ut armen och svara i sin bärbara telefon. Jättesmidigt. Om man hade en det vill säga. En annan får gott slänga av sig varma filten och släpa sig ut i köket för att svara i mormors gamla gråa telefon med nummerskiva (jag återkommer till den lite senare) lyfta på luren i vetskapen om att det är en försäljare för vem annars ringer på hemnummret nu för tiden? (Mamma så klart men annars, vem?) Nej tack jag är inte intresserad, nåt spydigt svar tillbaka eller kanske bara en lur i örat, tack och hej, tillbaka till soffan... Så var det det där med nummerskiva.... Man kan inte ansluta sig till NIX-registret med nummerskiva. Du måste ha en knapptelefon. Ja inte orkar jag gå o hämta en annan telefon från från garderoben och byta. Nej huva. Inte i dag i alla fall.

Nu ringde det en sån där himla telefonförsäljare igen (Och ja syrran, jag har NIX och jag vet att det finns chyssta, roliga, vänliga försäljare också). So fort det ringer på hemtelefonen så är det en försäljare. Ja om det inte är mamma så klart. I 9 fall av 10 så är det mannen i hushållet som de söker och så var även fallet i dag. Det var Tele2 som ringde och ville ge nåt superdupererinternetbjudande som tack för att vi har deras telefonabbonemang och eftersom jag var "frugan" så gick det ju lika bra att prata med mig. Ja ja sa jag det låter ju bra men jag måste kolla upp det först min sambo har bättre koll på det där (försökte jag slinka undan lite snyggt). Då kontrar han genom ge ett specialerbjudande till bara mig om mobilt bredband för bara 86:- i månaden vilket jag snabbt sa att det har jag inget behov av. Nej nej svarar han, det där är bara en extragrej för att du inte ska vara begränsad till att surfa i hemmet till den minimala avgiften på 86:-. Jo fast det är ju fortfarande 86:- för något jag inte har behov av så nej tack. KLICK! Alltså, han klickade mig. Snacka om att försöka utnyttja tillfället men jag sa aldrig att jag var dum i huvudet jag sa bara att jag inte hade koll på vårat internetabbonemang. Det är sånt där som kan få mig att byta bolag!

Söndagsmorgon och söndagsfrukost. Jag gillar frukost och i dag var det något särskilt även om det saknades både det ena och det andra. Anledningen till båda påståendena är att jag varit magsjuk och ensam med barn i veckan. Jag är gräsänka lite då och då vilket visserligen kan vara tufft men som allt som oftast går galant. Men inte den här veckan alltså. Nej veckan inleddes med en hejdundrande graviditetsvärk i nedre magtrakten och ljumskarna och avslutades i magsjuka. Lovely läge att vara ensam hemma då, not. Lite hormontårar på det och missären är total. Men nu som sagt så har det vänt och i dag kunde jag njuta av helgfrukost tillsammans med lillan och med sambons snarkningar i bakgrunden. (Med tanke på att han om natten svidar om och blir bilmekaniker så kan jag inte tycka annat än att det är ok.)

Nej inte kan man anklaga mig för att överösa cyberrymden med blogginlägg inte. Pauserna är nog längre än de aktiva perioderna men än är jag inte redo att ge upp.