fridakortochgott

I dag har jag husmorat o putsat silvret till nyår. Jag testade ett gammalt knep med aluminiumfolie, salt och bakpulver i diskhon och det fungerade fin fint. Tacka vet jag google som kan ge mig sån värdefull kunskap!
Inför nyår har jag även testat nya stassen. Den satt lite tihgtare än innan jul. Choklad är gott och en liten mage är bara charmig som jag ser det.
Här laddas det alltså för fullt inför onsdagen, islyktorna står på frysning på altanen, pumptermosen är inhandlad o köksbänken är full av plastmuggar o ballonger, för nu ska det ställas till med fest! Enda bekymret är mina skor. Röda fina som tyvärr ger aj aj o blåsor men oj vilka snygga fötter, eller vita oxå fina bekväma som passar lite sämre till blåsan. Ska fåfängan segra? Antagligen slutar det hela med att mina filade och målade tossingar slinker ner i ett par raggisar ändå.

Snart är alltså 2008 slut och det är väl på sin plats med en liten resumé över årets höjdpunkter, men eftersom jag har ett sånt uselt minne så blir det bara en topp på min lista. Mitt älskade hus. Tack alla fina som har hjälpt till på alla möjliga sätt med både hus och flytt! Ingen nämnd, ingen glömd.

I fall att jag inte hinner i morgon så säger jag GOTT NYTT ÅR!!! Puss på er!

Jag har fått en prenumeration på valfri tidning i julklapp. Jag har 300st på en lista att välja mellan. Att välja har aldrig varit min starka sida så kom med era bästa tidningstips så får vi se om de finns med på min lista. Utöver denna julklapp så håvade min familj hem diverse massagesaker, en himla massa choklad, lite hemstickat, ett glöggset och en och annan slant. Flest paket fick dock som sig bör den minsta familjemedlemmen som stolt spatserar runt med sin nya dockvagn. Likt en nybliven mor klappar hon "Lillan" på huvudet och trycker henne ömt mot bröstet innan hon drar henne i håret o kastar henne i golvet... Hon är en raring. Just nu sover hon, raringen. Och den stora raringen är och repar. Det är väldigt skönt att få vara ensam ett tag, jag tar tillfället i akt att äta senap. Favoriten är honungssenapen, den sitter fint på julskinkan. Men godast är nog ändå potatisen...

Nu säger jag hej då julen. Det känns som att det räcker så här. Allt har varit väldigt trevligt och gott men nu vill jag inte ha sill förän till midsommar. (Eller OK kanske till påsk). Det är även helt okej att slippa ostkaka och julgodis på ett tag. Jag säger välkommen långpromenader (undra om jag kommer i nyårsblåsan fortfarande?) och välkommen nyår (Shit, bara 4 dagar kvar!). Nu ska det planeras fest!!

Sen vi flyttade har jag snabbt förvandlats från kvällstrött till nattuggla. Jag minns den tiden då jag kröp ner i sänghalmen 21.30 läste i en kvart o somnade sen sött. Denna vecka har klockan blivit både 00 och 01 innan jag har kunnat slå igen mina ljusblå. Det har bakats saffransbullar och rullats köttbullar och slagits in klappar och klätts gran. Under hela min uppväxt har jag undrat varför kära mor varit uppe halva natten och fixat med dylika bestyr, varför har hon inte bara gjort allt på dan o sovit sött på natten o vaknat utvilad o glad? Nu vet jag varför. Har jag månne blivit vuxen? (no shit Sherlock jag har ju bara hus och barn....)

Ja ja, nu ligger i alla fall kalkonbröstet på rimmning (julskinkan), sillen är inlagd och godiset är halvt uppätet så det börjar bli dags att krypa till kojs efter en lååång dag med ett väldigt trevligt slut. (Julfika med en vän från långtbortistan, en gammal vän från ännulängrebortistan, en vän nära men alltid för långt borta och de andra goa flickorna som ränner här titt som tätt . Tack för alla fina julklappar säger både jag och min lilla superstar!)

Nu mina fina så säger jag god natt och god jul!

I går var jag med om något fint. Jag var på begravning och ceremonin var väldigt vacker. Det var gammelfaster som skulle begravas, hon blev en bit över 90 år men det gjorde inte det hela mindre sorgligt för oj vad vi grät. Inte för att jag hade trott något annat med den släkten i den kyrkan. Det är nog den kyrka som jag känner mest för (eller den enda kanske). Där har jag suttit otaliga julottor och lyssnat på farfar sjunga o helga natt och fösökt att hålla mig för skratt under predikan vilket kan vara svårt när hela bänkraden fylld av fastrar o kusiner guppar av fniss. (Jag har även spytt där av trötthet några tidiga juldagsmorgonar men det behöver vi inte nämna här...) Det är även i den kyrkan som vi för några år sedan begravde min älskade farfar. Nu när jag satt på begravningen o sjöng med i psalmerna kunde jag höra farfars stämma och genast stockade sig det i halsen. När sedan organisten helt plötsligt klämde i med O helga natt så var det kört. Det kanske var tur att hon totalt slaktade låten för annars hade det nog inte varit mer än en blöt pöl kvar av mig.

Farfar och Astrid, älskade, saknade o levande i våra minnen.

Jag kan knappt tro att det är sant. Jag har just gjort klart sista uppgiften till skolan innan jul. Jag är så glad att jag nästan börjar tjuta. Underbara känsla. Halelulja herre Jesus oh my god. Så i morrn är det seminarium. På onsdag är det handle d n i n g      på     hemtentvafanjustdetkanskemåsteförberedainfördetoxågrrrrrrrrrrr....................... Ok lyckokänslan försvann lika snabbt som den infunnit sig. Jävlansskitfanhelvete.





over and out

det var självklart dig anna annaconda som jag grattade i fredags...

Nej jag har inte vikt hädan jag har bara så himla väldans mycket att stå i nu för tiden. Dels så lackar det mot jul men innan dess har jag plugg o hus att slutföra. Sen ska det shoppas julklappar, julmat, nyårskläder o en himla massa glitter o guld! Så tillsvidare kan ni ju roa er med att lyssna på musikhjälpen på P3 o kanske önska en o annan låt så här i juletider!

Ida' är det födelseda'
det ska vi fira
kära A
HURRA HURRA!!

(hinner inte rimma bättre än så)

Äh, glöm mina hårda klappar. I alla fall de två första. Jag tog saken i egna händer o beställde skiten själv! Men jag vill gärna ersätta de två första hårda klapparna med två andra om jag får.

1. Skor
2. Skor

Jag antar Annas utmaning

Tre hårda klappar:
1. Köksbordet Pluto från Mio (fast i vitt)
2. Stolar till köksbordet
3. SMINK!

Tre mjuka klappar:
1. Kläder
2. Sängkläder
3. Gardiner

Tre viktiga klappar:
1. Till mor & far för de har varit så gulliga o ställt upp så mycket den sista tiden
2. Till alla slags hjälporganisationer
3. Den viktigaste julklappen är att jag får träffa mina nära och kära

I morse vaknade jag lite sent och stressade som tusan för att hinna göra mig i ordning och hoja bort till bussen. Snälla sambon som ändå var uppe med lillstjärnan kom med den brillianta idén att han skulle skjutsa mig till bussen i stället. Tackar som bockar sa jag och vi packade in oss i bilen. Med barn o overaller och allt så blev vi lite sena så när vi svänger upp vid busstorget så ser vi en buss som åker därifrån och en som just anländer. Sambon sätter fart efter den som var på väg medans jag hojtar att nej nej jag ska med den andra. Efter som jag är lite osäker på vart bussen stannar så åker vi efter den där andra bussen och stannar på samma hållplats som den. Tack skriker jag och rusar ut till bussen och sambon åker hemmåt. Med busskortet i högsta hugg hastar jag efter de två andra passagerarna som är på väg in i bussen. Dessa är två gamlingar. Jag kikar lite på bussen, som inte alls ser ut som den brukar, och konstaterar att den är full av vad som ser ut som pensionärer. Hm, det var lustigt tänkte jag o kikar på hållplatsen där det inte alls står nåt om att min buss ska stanna där. Det är nu jag börjar lägga ihop ett och ett. Men det slutliga myntet ramlar ner när jag ser att gamlingarna inte alls har nåt busskort som jag utan blir avprickade på en lista av chauffören! Även om det säkert hade varit trevligt att åka på bussresa med PRO så vände jag illa kvickt. Som väl var så hade min ängel till sambo mobilen med sig i mysbyxorna kl 7 på morgonen! så han vände bilen och kunde köra ikapp den riktiga bussen. O tur var väl det för annars hade jag missat en dag på universitetet fylld av dans, trolldeg, skrattyoga, lekar och andra akademiska moment.

Vi har en öppen spis. Eller egentligen så har vi två. Efter att vi krisat ihop över hur mycket fjärrvärmen kommer kosta med vår förbukningstakt så har vi börjat elda i den (ena) öppna spisen. Jag är rädd för eld =no god combination. Så nu sitter jag här o stirrar in i en brasa. Som sambon startade. Sen drog han. Det sista han sa var "håll fart i elden när jag är borta". Visst den är fin o mysig men fy för att sticka in handen med en träbit o försöka att inte bränna sig på elden eller på gallret. Det är jag rädd för nu. Elden. Det och för att bli arbetslös.

Just nu flammar debatten om manliga lucior. På flera skolor i landet har killar velat vara med i luciavalet men blivit stoppade av rektorerna. Min första reaktion är att självklart ska de få vara lucia. Eller kanske inte just Lucia men varför inte en stjärngosse som går i täten? Vore det så illa? En kille i luciakläder känns som upplagt för flams o trams, lite drag över det hela men självklart ska väl en kille kunna gå först i tåget eller? Vad tycker ni?

Jag är ju på jobbjakt. Platsbanken är min första sida att besöka när jag slår på datorn. (Efter att jag har kollat mailen, facebook o alla andras bloggar så klart... ) På sista tiden har det blivit en hel del personliga brev att skriva = en hel del ångest. Fifasiken vad det är svårt att skriva ett bra personligt brev utan att det ska låta klämkäckt, falskt eller tråkigt. Att börja med "jag är en snart nybakad socionomstudent som är ivrig att få komma ut i arbetslivet. jag kan hålla många bollar i luften, är driftig och bra på att samarbeta" kanske inte slår så högt? Mina brev brukar gå ut på att jag är så inihelvete bra så de bara måste anställa mig. Men igår kom jag på  att de kanske frågar om det där som jag skriver att jag är så bra på intervjun (om jag nu får komma på nån nån gång!!) så jag tänkte att jag skulle öva lite på att beskriva mina egenskaper genom att lista  dagens:

• sociala: tja jag sitter ju här och är social med er och så har jag umgåtts med sambo och barn över en advenstfrulle, mer social än så kan man väl inte va innan kl 11??
• driftiga: jag har redan skrivit klart en av mina skoluppgifter och klockan är som sagt bara 11 (en anledning till att jag inte har varit mer social httills i dag)
• positiva: jag är sååå glad över alla roliga, snälla och gulliga bloggkommentarer jag får, det värmer en bloggares hjärta att det finns de som bryr sig om vad jag har att skriva (det var väl positivt tänkt av mig?)
• ambitiösa: jag satte faktiskt klockan på 7 i morse för att gå upp o plugga, den ni!

Nej nu åter till skolarbetet. Bara 40dagar kvar...

I dag har jag hämtat inspiration från annapladder o både rakat benen och bakat julebröd. Visserligen var det att INTE baka som vad Annas budskap men jag missförstod och hamnade med händerna i degbunken. Eller nu ljög jag lite, eller ganska rejält. Att baka var inte min idé, och det var inte heller mina händer som hamnade i degbunken. MEN det var jag som kringalde till lussebullarna o det var jag som åt dom! Eller en i alla fall, än så länge...

Så idag har vi invigt ugnen som hittils varit bak-oskuld. Ackompangerade av vårt lilla stjärnskott som sprang skrikandes omkring med en korg över huvudet. I och med korgen så såg hon ju inget, eller så låtsades hon att hon inte såg vi vet inte riktigt, så hon sprang in i både ben och väggar men inte slutade hon för det utan hon sprang vidare och skrek ännu högre och med korgen ännu längre ner över huvudet. Jag skrattade så dant att lussebullarna blev helt fula, eller jag låssas att det var därför i alla fall...

Nu ska vi visst se på hockey. Jey!

På uppmaningar av dansbansfrun så sprider jag här lite reklam om hennes blogg dansbandsfrun.bloggproffs.se (och ja jag vet att man kan lägga in nån slags länk här men jag fattar inte hur) Hon är ta mig tusan inte riktigt klok. En underbar kvinna med en härlig humor som har ambitionen att bli en av de största bloggarna! Så in och läs vettja.

Jag har blivit lite statistikskadad. Jag bara måste kolla statistiken över hur många som varit inne på min blogg. (eller är det det som kallas för bekräftelsebehov?) Men nu tjatar datorn om nån himla insticksmodul och kakor o en massa som jag inte fattar nåt av alls. Insticksmodul? Av det får jag barnförbjuda associationer (ett ord som jag för övrigt var tvungen att slå upp). Kakor? Ja tack! men gärna live... Hur som helst så förvägrar datorn mig att se min fina kurva och det STÖR mig.

Så om vi skulle ta ett litet upprop då kanske?

BTW så är det Bruce Willis på TV nu. Den mannen har nåt. Det har jag alltid tyckt. Sen att han är typ 60 bast är en annan sak, eller ja en ganska äcklig sak (Alltså inte att 60-åringar på nåt sätt skulle va äckliga utan det att jag tycker han är het, det är kanske lite groose om han nu är i samma ålder som pappsen).

(några sekunder senare...)Nu har jag kollat upp BW på google o han är INTE 60bast, han är 53 o alltså bara lika gammal som kära mor....

Sååå, hur var det med det där uppropet?

Idag är det en födelsedag, tjoho!!! Grattis grattis grattis J på din stora dag. Kraaaaaaaaam!!!!!!!!

Så långt var kvittot, jag har mätt. 112 varor blev det. Så nu vet ni.
Nu ska jag vika tvätt, plocka ur och i diskmaskinen, packa upp en kartong eller två och annat kul som jag kan komma på.