Åh nu har det gått så där länge sen jag skrev igen. Men jag har haft fullt upp. Fullt upp med att bli kallad för h**a, f***a, jävla kärring etc etc etc... Ja så kul har jag haft det på jobbet. Som tur var så vände det i dag och när jag gick hem fick jag till och med höra ett "puss". Tänk vad det kan svänga i tonåren. O då menar jag humörmässigt, inte musikmässigt för där är det mest rip rap som gäller. O inte vilken rap som helst utan "Legenden". För er som inte har hört Legenden så kan jag tala om att ni har inte missat ett dugg (ja jag vet att jag är gammal det har jag också fått höra på jobbet men fy faen vilken dålig musik).

Andra roligheter som hänt är att pengarna tog slut innan de hamnade på kontot och att vår nya TV har gått sönder. Klackarna i taken nästan jämt!

Hade jag rätt eller hade jag rätt? (som Petra Mede skulle ha sagt). Visst det ena bokstavsbarnet kom inte ända fram men de kommer nog gå långt i andra chansen. EMD däremot var precis så pojkbandssöta som jag förutspått och det tjoades vilt här hemma i soffan under deras nummer. Höjdpunkten var axelryckningarna de gjorde framåt slutet och jag tror att åtminstone en av mina tjejkompisar var nära att svimma. Inte visste jag att vi (läs dom ;)) hade blivit såna tanter men tydligen är det nåt som händer efter 30 (och i vissa fall strax där innan). Nja inte riktigt min kopp te men hellre dom än gamle Ricke Mickfors, eller ska jag säga Quasimodo...

Annars så var väl Petra Mede lika tråkig som vanligt (förlåt Petra hoppas du inte läser min blogg, as if......) och botten nåddes väl när hon återanvände förra veckans skämt. Tydligen finns det bara ett sätt att bemöta de yngsta kvinnliga deltagarna på och det är visst att hänvisa till deras låga ålder och eventuella kroppsliga förändringar som sker i puberteten. Suck!

Allt klag till trots så är det en trevlig lördagsaktivitet och allra helst med goda vänner som sällskap. Tack flickor!

(Okej jag erkänner, de är söta de där E&D men M får va)

och dags för den tredje deltävlingen. Den här veckan har jag gjort lite research och vet faktiskt i förväg vilka artister som tävlar i kväll! Bland annat så är det E.M.D's tur att dra en vals. Det är fantastiskt underhållande att detta sockersöta pojkband så desperat försöker tvätta bort just den stämpeln. Men vad fan är dom då? Tre söta små pojkar som sjunger radiohits med honungslena stämband. Är inte det definitionen på ett pojkband? Vidare så ska gamla hederlige Micke Rickfors, herr Jag ska köpa vingar för pengarna göra nån slags comeback. Det kan ju bara gå på ett sätt. Andra deltagare är Velvet, Maja Gullstrand, och Molly Sandén. Jag tippar dock på att det är bokstavskombinationerna som kommer gå längst. Dvs BWO & EMD mao.

Nu behöver jag tips o råd. Min lilla skrutta har kommit på att det är väldigt skönt att vara naken. O då menar jag spritt språngande. Blöja går INTE! Nej naket är visst det som gäller i år. So far so good. Nu till problemet. Hon kissar. Ja alltså det i sig är ju givetvis inget problem. Problemet är var hon kissar. Nu senast var det på golvet framför TV'n. Det är alltså dags för potträning! Nån som har några bra tips att dela med sig av?

...Är det bara jag som tyckte att Louise Hoffsten sjöng hemskt?

Här sitter jag allena och tittar på finalen av På spåret. Detta ordvitsarnas paradis. Nyttigt för mig som saknar en geografi-gen. Jag kan inte annat än att sörja SVT's trögtänkta ledning som beslutat att byta ut programledarna. Dessa härliga gubbar som är programmets trygga ryggrad. Det kan inte bara vara jag som har uppmärksammat det uppsving som programmet har fått på senare tid. Det har rent utav blivit något av ett kultprogram som tilltalar gammal som ung. Med gäster som Filip & Fredrik och Marcus Birro har På spåret  lockat nya tittare. Men nu ska det göras om. Ett misstag tror jag men det lär väl tiden utvisa.



Just nu funderar jag på vilket lag som jag hejar på. Det lutar åt Jessica Gedin och Hans Rosenfeldt, jag vet inte varför men det känns så i magen...

Nej nu känner jag att jag är på väg att bli en gnällspik och jag vill inte vara omtalad som en dystergök. Jag är ju egentligen inte dyster. Det går faktiskt bra att leva utan pengar. Sååå jobbigt är det inte. Tråkigt ja. Men inte katastrof. Jag har ju så mycket att vara glad för. I går upplevde jag lyckorus och ståpäls. Platsen för känslosvallningarna var en konsertlokal. Bredvid mig satt 2 av de finaste flickorna i världen (Tack för att jag fick låna till biljetten och tack för fikat...). På scen stod Annika Norlin aka Hello Saferide. Åååååh vad det var bra. Jag säger bara: Gå och se! (Och framförallt lyssna). Så där hade jag 3 saker att vara glad över i en smäll.

Mer saker att vara glad över är min egna lilla superstar som just nu filar på sina skådespelartalanger. Hon lägger sig ner på marken. Tittar upp med förvridet ansikte och säger "mamla". Klämmer fram lite tårar och kvider "bapp, bapp!" En smart liten dam som har räknat ut att om jag gråter så får jag nappen och gråter gör man när man ramlar...

Så ni ser, inte är jag nån spik inte!

Så här skriver a-kassan:

För veckor då du utfört deltidsarbete kan du få maximalt 75 ersättningsdagar, även semester räknas som deltidsarbete. Resterande dagar av ersättningsperioden på 300 dagar får endast användas för veckor då du inte utfört något arbete.

förtydligande

Det är möjligt att få ersättning i 75 dagar av sin ersättningsperiod jämsides med arbete. När dagarna är slut får resterande dagar endast betalas ut för veckor utan arbete.

Alltså. Om jag på fredagen fortfarande ännu inte har arbetat något den veckan så lönar det sig för mig att tacka nej till tim.vik under helgen. Brilliant!

"Bli pigg snabbt – på bara 15 minuter

Sömnforskaren: Så kan en tupplur mitt på dagen ersätta förlorad nattsömn

Nu får ni hålla tummarna för mig. I går var jag på ett rekryteringsseminarium  för ett jobb som socialkonsulent. Detta var ett första möte som kan resultera i en intervju. Jag hoppas hoppas hoppas särskilt nu när a-kassan så snällt påminde mig om reglerna för deltidsarbete. Ett heldumt system som, om jag inte fattat helt fel, går ut på att du inte har rätt till ersättning de veckor du jobbar deltid utan bara de veckor du är helt arbetslös. Detta betyder ju i så fall att det lönar sig att tacka NEJ till vik om det bara blir ett pass den veckan. Behöver jag påpeka att I Lööööve regeringens arbetslöshetspolitik? Tur då att jag söker jobb på arbetsförmedlingen...

Nåt jag satt o funderade över under Melodifestivalen (förutom H.E.A.T trummisens spandexinslagna paket) var fenomenet Amy Diamond. 16 bast och oskyldigt flicksöt med lite småtuffa totalt osexiga dansnummer och heltäckande utstyrsel. En given artist på alla Hits for Kidsskivor (Hon, Hardcore Superstar och Markolio) och fortfarande tillräckligt barnsöt för att alla mammahjärtan ska smälta. Frågan är vad som hinner hända till nästa år. Då är hon 17 år, snart 18... Går det att mjölka ur ännu ett år ur detta oskuldsfulla charmiga hitpaket? Eller får vi se lite dekoltage på Amy i nästa Melodifestival?

Helt enkelt: När ska Amy Diamond göra sin Brittney?

Det är hårt att vara ny på en arbetsplats. Så mycket att att lära sig. Allt ifrån namn till mattider till nycklar till allmänna regler till individuella regler etc etc. Man kan bli slut av mindre. Lägg sen till långa pass, sena kvällar och sova jour. Och det lilla faktum att du ska skapa en relation till ett gäng tonårsbrudar plus en massa personal. Pust! Jag är helt slut! Men roligt är det. Nu ska jag göra något som är mindre roligt. Transkribera. Ni som har gjort det vet vad jag talar om... Man kan ju ha roligare, eller hur?

I morgon är det alla hjärtans dag!

I dag blev jag så glad när jag kom till dagis för in på parkeringen kommer ett välkänt ansikte åkandes. Så länge sen jag såg detta fina leende men ack så välkänt! Det var en god vän från förr som jag tappade bort för ett par år sen. Och nu hittade vi varandra igen. På dagis. Återigen korsas våra vägar som om det var meningen att vi ska vara vänner. (sen att det bara finns x antal förskolor i byhåla och att chansen att stöta på varandra är väldigt stor det är en annan sak...). Varma kramar och utbytta mobilnummer senare åker jag hem med ett varmt hjärta och stora förhoppningar att vi snart ska ses över en fika!

Jag läste nån stans om att vänskap är som en stig som man måste gå på ibland för att den inte ska växa igen. Det stämmer så väl. Vissa stigar växer igen snabbare än andra men den här känns det som att jag gick på igår.

Nu har det hänt en katastrof. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och ber till högre makter om hjälp. Och det snabbt! För nu är det kris! Många dåliga dagar väntar. Många morgnar i förtvivlan ligger framför mig. Min plattång har gått i graven. Hej ständig bad hairday! Hej krullig lugg och nödlösningar med hårspännen.

Farväl min kära tång, älskad, välanvänd och för alltid saknad!

Alltså melodifestivalen är ju verkligen inte som förr. Alla dessa deltävlingar och dueller hit och dit, allt för att få in så mycket pengar som möjligt. Gårdagen var katastrof tycker jag. Inte en enda vettig låt, skittråkig mellanakt och hemska Petra Mede som programledare. Det enda roliga hon gjorde var när hon visade en bild på Sirley Clamps pappa Collin. Då skrattade jag lite vuxet för mig själv (de andra gjorde nåt annat viktigt just då och missade det enda roliga på hela programmet). Ja alltså det roliga (för er som inte såg) var att hon höll upp ett kort på en collie....Nej kanske inte så roligt men det säger väl allt om resten av programmet. Men likt förbannat så sitter jag där alla dessa lördagskvällar och tittar och suckar.

I dag har jag bakat kolasnittar efter detta underbara recept. Försvinnande goda. Tack Leila för att du hjälper mig bevara mina kvinnliga kurvor!

Igår var det ju Onsdag vilket innebar den ultimata TV kvällen! Arga snickaren och Made in Sweden! Jag tog en varm dusch och kröp ner i soffan med morgonrocken på och mystofflorna som värmde mina fossingar och slog på TV5. Hej snickar'n! Och hej puckokillen som var med och hade utvikningskalender i snickarnbon. Snickar'n "Vad skulle du säga om din sambo hade nakna killar på väggen i tvättstugan?" killen "ja det skulle väl vara lite äckligt". Åååååh, suck och himla med ögonen!!! Sen att snickeboa var hans rum och tvättstugan hennes det är ju även det ett ämne att sucka över, vilket den där snickaren också gjorde. (Märks det att jag gillar honom?) Ja ja, kalendern åkte i containern och huset blev som vanligt snyggt och allt slutade med tårar och ett frieri.

Sen var det dax för sista avsnittet av Made in Sweden. Varför kunde de inte ha gjort en längre serie av spektaklet? Det var ju så kul att se på pösiga arroganta Amerikaner, wailande brudar, känsliga spetiga svenska pojkar, gråtande Laila och gnistrande colgatesmile.

Idag har jag varit en medveten konsument och lusläst både innehållsdeklarationer och jämförspriser. Kl 8.30 stegade jag in på storlagret och tog upp min lilla lista. Jag kan säga att jag var rätt så ensam. Dock var det ett och annat pensionärspar som skulle trängas med mig i gångarna. Steget mellan hemmafru och pensionär är alltså inte så långt. Jag handlade te, de handlade te. Jag handlade mjölk, de handlade mjölk.

I dag tog jag mig tiden att verkligen välja mina produkter med omsorg. Jag vägde pris mot innehåll och sållade bort onödiga sockerfällor (tex majskorn med socker och salt i spadet!) och e-ämnen/tillsatser (kokosmjölk på burk). Tänk vad mycket skit de kan proppa i våra livsmedel. Tex Pärsons tunna kalkonskivor som inehåller hela 75% kött!!!! Och FEM e-ämnen! Suck, dax att skaffa en egen liten kalkon som kan bo i trädgården à la Gordon Ramsey.

En annan sak som jag i alla fall inte alltid har tänkt på är det här med toapapper. Idag stod jag med handen på den gigantiska balen med ekonomitoapapper. Grått och rivigt men billigt. Bredvid låg det fina vita och mjuka pappret men med hälften så många rullar i paketet och till samma pris. Alltså dubbelt så dyrt tänkte jag. Ack så fel jag hade. Finpappret hade ju dubbelt så mycket papper per rulle! Alltså, lika mycket papper för lika mycket pengar. Så nu skuttar det runt ulliga och bulliga lamm i våra badrum och våra rumpor är lena som barnstjärtar! Det man inte har i plånboken får man ha i huvet!

Nu sjunger fåglarna åter i mitt liv. Solen står högt och jag ser ljuset i tunneln. Haleluja! Jag har fått jobb. Eller jobb o jobb, ett timvik i alla fall. Var på intervju i dag och det gick ju bra! Grattis mig.

Bäst att börja på en lista direkt: