Det lackar mot jul!
Nu är det snart jul, eller ja först ska vi ju ha en sprakande (eller kanske en grå) höst med alla helgona-helg och tända ljus. Som upplagt för pyssel! Själva har vi köpt en pumpa som står och väntar på att bli karvad. Vad gör man inte för att liva upp de här gråa dagarna (eller var de färgsprakade?) Jag önskar att jag vore mer pysslig, att alla de där fina papperna, pennorna, snörena, paljetterna, glittret kom till användning nån gång och inte bara låg o samlade damm i nån bortglömd garderob nånstans. Men en pumpa ska jag i alla fall karva, o jag ska tända de där ljusen och skriva mina listor inför jul och planera för bak som aldrig blir av men som ändå lockar eftersom recepten låter så ljuvliga.
I dag har vi tisdagsmys här hemma. Det startar alltid med höga ambitioner och planer över vad förmiddagen ska ägnas åt. Oj vad det ska städas och pysslas, trädgården ska fejas och pussel ska läggas. Men som vanligt slutar det med soffmys och Bolibompa ända fram tills det är dags att gå till Förskolan. Och jag tycker det är helt okej. Faktiskt rätt mysigt! Och vad vore tisdagsmys utan just mys?
I dag har vi tisdagsmys här hemma. Det startar alltid med höga ambitioner och planer över vad förmiddagen ska ägnas åt. Oj vad det ska städas och pysslas, trädgården ska fejas och pussel ska läggas. Men som vanligt slutar det med soffmys och Bolibompa ända fram tills det är dags att gå till Förskolan. Och jag tycker det är helt okej. Faktiskt rätt mysigt! Och vad vore tisdagsmys utan just mys?
Om klockor som stannar eller i alla fall vrids till baka en timme...
Bloggare som bloggar om att de bloggar för sällan, visst är det trist? Så jag ska inte göra det misstaget. Jag ska inte heller ursäkta mig eller bortförklara med tidsbrist eller använda ordet bloggtorka. Även om det nu är så att jag sällan bloggar, att jag lider av både tidsbrist och bloggtorka så ska jag absolut inte skriva det här. Nej kära läsare jag besparar er det. Men vad skriver man då om när det finns så mycket ventilera och samtidigt ingenting alls. När tankarna snurrar kors och tvärs och vägrar låta sig fångas. Ingen tråd som stannar upp, får fäste och slår rot. Kanske om all god choklad jag åt i går, mumsigt naturgodis och Lindt's ljuvliga kulor. Den smaklösa mangon eller den rosa papayan? Om lillan som somnade som en stock i soffan 18.20 bara för att vakna kl 00.00 med orden "inte soba mera, sobit färdigt!". Om Fem myror som går på repeat på TV'n eller om kyrkorådet som äntligen gett klartecken för vigslar mellan homosexuella. Nej jag tror jag får sälla mig i ledet av alla bloggar som är så tråkiga så klockorna stannar, konstatera trött att jag är just det och logga ut i förhoppning om att jag snart är back in buisness!
På tal om klockor så glöm inte att ställa tillbaka den i natt, nu är det dags för vintertid!
Svarta hål
Jahopp, då var det helg igen. Det är ju fasen helg jämt. Jovisst det är väl kul. Mysigt. Härligt och allt sånt men jag hinner ju inte med något i veckorna. När jag kommer till jobbet på måndag morgon är det som att gå in i ett svart hål. Swosch säger det så är det fredag eftermiddag. Så står jag där och undrar vad det var som hände. Jag tror jag måste sätta stop, sätta ner foten och stanna världen för ett ögonblick. Stanna upp. Andas. Annars står jag där en dag med mina gråa hår och undrar förvirrat om det är i morgon jag ska på möte eller om det var för 15 år sen...
Vem döper förresten sitt barn till Öllegård? Ja jag tittar på fem myror....
Trevlig helg på er! Om ni har nån tid över kan jag rekommendera en tur till Karineholm och Mokkasin som nu har slagit upp portarna!
Vem döper förresten sitt barn till Öllegård? Ja jag tittar på fem myror....
Trevlig helg på er! Om ni har nån tid över kan jag rekommendera en tur till Karineholm och Mokkasin som nu har slagit upp portarna!
Vilken Night!
Nu har det gått några dagar och jag har hämtat mig något sånär. Det har asflabbats bland vännerna och retats på jobbet. Men jag överlever det. Jag bjuder på det. Men det är väl ganska typiskt att just jag ska råka ut för nåt sådant. Som om det var uppgjort. Ja ja, jag får väl ta det från början...
På mitt jobb bestämdes det att vi skulle gå på Ladies Nights. Min första reaktion var ett ganska stort NEJ, jag är inget stort fan av sånt. Får lite lätta Chip n Dales-vibbar men OK, klart jag hänger på. Biljetter skulle bokas och det fanns visst bara paketlösningar kvar, alltså mingel och mat på plats innan showen. Tiden innan skojas det lite om mitt motstånd och någon spekulerar i huruvida de kommer ta upp kvinnor på scen osv. "Vore det inte roligt om det blev du Frida?" "Hm, nä TACK! Då skulle jag DÖ!. " I bilen på väg till tillställningen skojas det o skrattas o vi delar med oss av lite minnen osv. Jag berättar om när jag halv frivilligt, halvt ofrivilligt drogs upp på scen under en Hole-konsert... (och nu kanske ni redan har räknat ut vad som sedan skedde?)
Väl på plats bland ca 3000 andra fnissiga damer leddes vi fram till vårt bord. Mat, vin , trevligt sällskap. Allt väl så långt. Plötsligt dyker det upp nån tjomme vid vårt bord. Han har en lila boa med sig och tydligen ska nån av oss ha den. Vilda diskussioner uppstår, VD'n, VD'n måste ha den!!!! Nej VD'n ville inte ha den. Inte jag heller men jag fick den ändå. Eeh jaha!? Vad ska hända nu då?? För att göra en lång historia kort så fick samtliga boadamer, 5 st, pallra sig upp spå scen (i mitt fall helt motvilligt) och tävla i en sångtävling. Ur min mun kommer "Ja må han leva", Imse vimse spindel" och sist men inte minst "Sing hallelujah". Ja den av Dr Alban... Måste jag skriva att jag inte vann?
Väl på plats bland ca 3000 andra fnissiga damer leddes vi fram till vårt bord. Mat, vin , trevligt sällskap. Allt väl så långt. Plötsligt dyker det upp nån tjomme vid vårt bord. Han har en lila boa med sig och tydligen ska nån av oss ha den. Vilda diskussioner uppstår, VD'n, VD'n måste ha den!!!! Nej VD'n ville inte ha den. Inte jag heller men jag fick den ändå. Eeh jaha!? Vad ska hända nu då?? För att göra en lång historia kort så fick samtliga boadamer, 5 st, pallra sig upp spå scen (i mitt fall helt motvilligt) och tävla i en sångtävling. Ur min mun kommer "Ja må han leva", Imse vimse spindel" och sist men inte minst "Sing hallelujah". Ja den av Dr Alban... Måste jag skriva att jag inte vann?
Min enda tröst är att detta utspelades innan Ladies Night-grabbarna entrade scen.
Showen var bra, jag garvade ihjäl mig flera gånger och jag ångrar inte att jag gick. Nästa gång ska det dock ske utan motstånd så slipper jag kanske agera ofrivillig pausfågel.
Showen var bra, jag garvade ihjäl mig flera gånger och jag ångrar inte att jag gick. Nästa gång ska det dock ske utan motstånd så slipper jag kanske agera ofrivillig pausfågel.
Motiomera
Inget får fart på människor som lite vinnarinstinkt. Den lataste soffpotatisen kan rätt vad det är resa sin som fågeln Fenix ur askan och börja gå på gatorna som en vanlig man. Plötsligt händer det! Under 5 veckor ska vi på mitt jobb motiomera. Ja vi ska alltså knata runt med stegräknare och fightas mot varandra i två lag. Snacka om dagens snackis! Vem har registrerat flest steg?, vad har han/hon gjort för att få ihop så många steg?, är det nån som fuskar?, nån som skadat sig?, vem ska spinna, promenera, cykla, synda? Jag lovar att detta skulle få det mest tjurskalliga arbetslag att socialisera sig med varandra. Nu var ju det aldrig problemet på mitt jobb. Här snackas det så bra ändå. Men vilken kick för friskvården! Det knatas hit och dit, hämtas saker som aldrig förr. Spring i trapporna, upp-ner, upp-ner. Och sen, det spännande inslaget varje kväll då stegen registreras och siffrorna dyker upp en efter en på datorskärmen.
Dagens ansträngning gav mig straxt över 8000steg, inte mitt bästa resultat och inte heller i nivå med den dagliga rekommendationen på 10000. Men så var jag ju också kontorsråtta idag...
Dagens ansträngning gav mig straxt över 8000steg, inte mitt bästa resultat och inte heller i nivå med den dagliga rekommendationen på 10000. Men så var jag ju också kontorsråtta idag...
