fridakortochgott

Jag är så lycklig så jag kan dö. Och jag skäms inte för det. Jag ska shoppa! Det kanske låter hemskt eller trivialt eller patetiskt vad vet jag men jag har längtat så efter detta. Allt för länge har vi varit luspanka o vänt varje öre för att få det att gå i hop. Jämfört priser på majsburkar i affären för att få mesta möjliga för minst pengar. Nu är det ett minne blott. Så nu ska här handlas. Stumpan ska få va med morfar o jag ska brassa in till storstan. O som grädden på moset så har jag bokat in en tid hos min frissa. Vilken härlig egentiddag!

Jag håller på o fantiserar o planerar funderar på hur trädgården och altanen ska se ut. Trädgården ska nog få vila denna sommar så att vi får se vad som gömmer sig där. Vilka buskar och blommor som vi vill ha kvar och vad de där skumma träden är för ena. Det stora projektet blir i stället altanen. Det är några (många) kvadratmeter som ska bli mysiga. Det ska köpas möbler o dynor o krukor o kuddar o dukar o växter i mängder. Jag bläddrar o bläddrar  i min trädgårdstidning o suktar o vill ha. Just nu tror jag att altanen ska ha vita gröna o svarta toner. Jag tänker mig en lummig grönska med vita blommor som tittar fram. Det ska va mysigt o inbjudande. Detta är i min fantasi alltså. Hur det kommer se ut sen är en annan sak....

Förresten så blir det en trädgårdstidning för presentkortet....

Såg ni förresten Lill Lindfors förra veckan? Vilken kvinna! Snacka om att veta vart skåpet ska stå. Med hela handen instruerade hon både pianist och orkester hur de skulle spela. Lovely!

Jaha så hade jag krypit upp i soffan, tänt ljus, öppnat colan, hämtat nachochips & salsadipp och choklad. Redo för Så ska det låta. Blir glatt överraskad när jag ser att Tone Norum ska vara med. Denna barndomsidol. Finns hon fortfarande? Ja uppenbarligen. Kul tänker jag tills hon börjar sjunga. Men herre gud! Sjöng hon så där då med? Då förr när jag tyckte att hon var en av jordens tuffaste brudar vilket hon inte ser ut att vara nu för tiden. Hon ser väldigt otuff ut. Särskilt när hon sjunger. Biter liksom ihop med kindtänderna o drar ner mungiporna så hon ser ut som en uppochnervänd clown. Kikki däremot, ja Danielsson alltså, hon gör en aldrig besviken. Med upptupperat hår o chockrosa kavaj tar hon publiken med storm i vanlig ordning! Och nu så kan vi alla konstatera att jag är en fullblodstant.

Hade jag förresten sagt att jag skulle sluta klaga nu när melodifestivalen är över?

När man inte längre har magsjuka kan man njuta lite av livets goda!



Utsikt från köksfönstret:



Ibland är det rätt coolt att bo på landet!

I dag snöar det som om det vore julafton. Eller så som vi önskar att det skulle snöa på julafton rättare sagt. Känns konstigt att vi ska ställa om klockan till sommartid i helgen...

Först kräktes jag. Sen kräktes hon. So far so good. Sen kräktes han också. Det var mindre bra. Nu är hela familjen magsjuk. Vem ska ta hand om vem kan man fråga sig? Som ni kanske förstår (med tanke på att jag orkar sitta här) så faller den lotten på mig. Att ta hand om övrig familj alltså. Fast jag skulle hellre vara den som blev tagen om hand om....

Så här var det. Jag var på intervju för ett tag sen för ett jobb som socialsekreterare. Samtidigt hade de flaggat lite på mitt nuvarande jobb för att de eventuellt skulle få en ledig socionomtjänst till hösten. Givetvis lekte jag med tanken på vad som skulle ske om jag blev erbjuden båda jobben. Givetvis kom jag inte fram till nåt. Inte trodde jag att det skulle ske. Men det gjorde det. Samma dag som jag skulle lämna beskedet att jag kunde skriva på för 2 månaders vik så ringer de från soc. Visst ville de ha mig där. Hur glad och smickrad jag än var så kände jag att lite betänketid skulle sitta fint. Så när ville de ha besked då?  Jo "I morgon". I morgon!!!??? Alltså om ganska exakt 24 timmar. Ja men vilken tur att jag skulle jobba de 24 timmarna då=ingen tid att diskutera med nära o kära, ingen tid att tänka i lugn o ro. Jag berättade givetvis detta på mitt jobb vilket fick dom att sätta snurr på processen och kom fram till att dom också vill ha mig där. Så vips stod jag med två erbjudanden och väldigt lite tid att bestämma mig på. Jag ska inte trötta ut er med att beskriva beslutandeprocessen men jag kan säga att det var ett djävulskt dygn innan jag beslutade mig för att stanna kvar på mitt nuvarande jobb.

Och sen fick jag magsjuka...

Om nu nån undrar var jag tog vägen.

I dag kändes det som att våren har kommit hit på riktigt. Det kändes i hela själen. Hela jag blev varm och go av att stå ute på lekplatsen, luta mig mot gungställningen med nosen mot solen och med världens bästa unge runt fötterna. Med ens blev jag glad, överseende och utrustades med ett stort tålamod. Tack solen!

Efter lekplatsen gick hela lilla familjen på upptäcksfärd i trädgården. Jag älskar att jag har en trädgård. Jag har äppelträd. vårblommor, en kompost och en massa tankar och ideér inför sommaren. Jag är så lycklig över detta att det gör ont i bröstet.

Nu börjar min tid på året helt klart!

Jaha, så gick hon och vann. Den där Ernman. (Heter hon så?) Och som sagt, när var discoopera inne? Typ aldrig? Men den kommer förmodligen gå långt i ESC, jag spår en top10placering! Vad som var bra med Ernman och de andra i finalen var att jag fick utlopp för mitt klagbehov. Alltså när man är så glad o positiv o käck som jag är till vardags så måååste man få släppa ut det nån gång, och då kommer melodifestivalen som en räddande ängel! Bättre klagomur finns inte. Tätt i hälarna kommer ESC som pricken över i. Sen ska jag vara snäll, jag lovar! Till nästa år dvs.

Till finalen hade jag dukat upp en massa godsaker, bland annat mina fina vänner från universitetet. Eftersom jag skulle jobba på söndagen så blev det bara två glas vin (inte slapp jag cementhjälmen för det, gammal? jag? nääää!) men det slank ner desto mer choklad. Något som jag fick äta upp (no fun intended) på plats på jobbet.....
Flicka: är det där en kjol eller klänning?
Jag: kjol
Flicka: få se!
(Jag drar upp tröjan o blottar min mage som tittar fram över linningen)
Flicka: Asgarv.
Jag: ???
Flicka: Du har fött barn nyss va?

Gullungar!!!

Eftersom jag är så inne i det här med att klaga så tänkte jag utöka min klagomur till att även innefatta "Så ska det låta". (Ja jag är en tant). Vad fasen är det med Marie Picasso egentligen? S är S inte sch. Jag är sååå allergisk mot tillgjorda S. Som om det skulle vara positivt att sjunga Nothing comparesch to you!? Eller The whischperes in the morning.... Om man nu kan sjunga, varför förstör man allt genom att köra med några klychiga manér? Sjunga Sch i stället för S, waila hejdlöst, skjuta ut hakan på u, sjunga med en tupp i halsen etc etc etc... Nej då håller jag på den andra Barbiedockan. Är hon gravid förresten, Jessica? Jag trodde det när hon var med i "På spåret" (Jag sa ju att jag var en tant) men sen när hon gled in på melodifestivalen så såg hon ju smal ut som en pinne men så poppar hon upp i kväll med en stor rosett mitt på ugnen. Är det en bulle där inne månne?

Nu är det premiär för "Grillad"!

Jag har hittat ett nytt favvoprogram. Stockholm-Arlanda på 3:an. Eftersom jag tidigare följt den brittiska varianten Airways så hade jag på känn att det skulle bli en succé. I kväll får vi bland annat träffa Markoolio o de finska systrarna Päivärinta i VIP-logen på Arlanda!! Kan det bli bättre? Höjdpunkten ur kvällens avsnitt är ändå när en personal som just har fått meddela ett dåligt besked, dvs att planet är försenat, möts av lite hårda ord av resenärerna (typ "fixa fram ett plan nu, tack!" och "ni verkar ju inte vara riktigt kompetenta här!") . "Det är ju inte kul men det är mitt jobb" säger han morskt. Oj oj gosse, du skulle bara veta hur det kan va. Ta en dag på mitt jobb så ska du få höra hur hårda ord låter på riktigt...  Men nu så skulle jag INTE skriva om mitt jobb, det upptar alldeles för mycket plats i mitt lilla huvud ändå. Nej bloggen ska från och med nu vara jobb-fri!

På tal om det, är det nån som vet hur man nollställer hjärnan när man kliver ut från jobbet? Alla tips mottages med varm hand!

Här kunde man ju tro att jag skulle skriva nåt om andra chansen. Men det finns liksom inget att skriva. Samma låtar en gång till. Samma menlösa duellerande en gång till. Nej tack, skippa alla dessa moment till nästa år. Tack! Men trots detta satt hela sällskapet med näsorna vända mot TV'n kl 20.15 i lördags. Det började lite smått med några ryggar som vändes mot middagsbordet kl 20 och till slut slank den första ner i soffan tätt följd av oss andra. Det diskuterades tuttar och låtstölder i vanlig ordning. Framförallt klagades det på ALLT! Eller det var väl främst jag som klagade men om det är nåt man kan göra på melodofestivalen så är det att klaga. Det är ett så tacksamt klagprogram. Och så känns det lite som att det är meningen att man ska det.

Inte vet jag om det beror på allt klagande att jag är oerhört trött just nu. Det finns en liten chans att det är rödvinets fel. Oavsett så ropar kudden! Så god natt!

Idag:

• ser jag fram emot helgen och alla mysiga kompisdejter vi ska ha (heeeeeeeeelg!!!)
• iriiterar jag mig på Victoria, bröllopet, hela kungahuset o alla royalister (är ni tröga eller??)
• är jag glad över gårdagens anställningsitervju (det gick så bra!)
• bävar jag inför storstädningen (med ett stort hus blir allt städ storstäd...)
• är jag fundersam över mitt känsloregister (blir det aldrig vår så känslorna vaknar till liv igen?

För övrigt så fnissar jag lite åt Håkan Hellströms "Klubbland". Vi funderade länge på vem "Knubblan" var innan vi hörde låttiteln...

Hur är ni idag?

Ibland infinner dom sig bara. Helt utan förvarning. Dom gråa dagarna. De dagar då allt bara känns grått och känslolöst. Jag traskar jag runt i röran med intrampade riskorn i strumpan och känner att allt bara kan va. Usch! Måste städa. Usch! Måste tvätta. Usch! Alla dessa måsten.... I stället sjunker jag ner i soffan o stirrar ut i tomma intet.

Sen tittar solen in genom fönstret, värmer min axel och livet får lite färg igen.

I dag har jag lagt förband på blödande sår (observera pluralformen). Jag svimmade inte. Jag kräktes inte. Jag tittade inte ens bort. Jag är stolt!

Nu har vi Läslusar avhandlat Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Även om det var jag som hade önskat den så blev jag glatt överraskad. Inte visste jag att det var sååå bra. En riktig saga. Mycket hjärta o smärta, hin håle och humor. En bok i min smak med andra ord.

Så till er som har dragit er för att läsa denna gamla klassiker; Läs den!

Nästa bok att läsa är När änglar dör av Andreas Roman. En liten kortis som ger utrymme för lite egenvald litteratur framöver så kom gärna med lite boktips!

För övrigt så är TV'n på lagning. "Dog mitt under bolibompa" skrev butiksbiträdet på felbeskrivningen. Nu tittar vi på tjockTV (sååå 2005) med lånad digitalbox. Och i dag har jag jobbat 13 timmar så nu är det god natt!

Jag måste bara tipsa om Olle Ljungströmdokumentären som visas på SVT. Jag såg den på bio för några veckor sedan och den berörde mig mycket. Den finns på SVT-play.

Se den!

Jaha så var det då dags i lördags för den 4:e deltävlingen. Förväntningarna var väl inte så höga även om bordet var väl förberett för en helkväll i soffan. Huvudsyftet var att stirra på publiken för att få en skymt av systrarna och systersonen som (vilket jag är grymt avis på) fanns på plats i folkhavet. Men jag såg inga utlovade silvriga hattar. Däremot fick jag se tuttar så det räckte och blev över. Jisses, vad tänker vissa på? Hade jag en barm som Sarah Dawn Finer så hade jag gjort allt för att tona ner, inte framhäva. Till och råga med så hade hon dubbeltutte. Rösten fanns det dock inga fel på, flickan har en redig pipa. Än värre tuttchock bjöd Anna Salins partner på. Det kan man kalla klyfta. Och inoljade var dom. Jag vet inte men det är nåt med djupa urringningar som känns -80tal. Nåt annat som kändes väldigt out of date var Malena Ernmans discoopera. Om det nånsin har varit in date.....Burr!


Till Petra: Välkommen till min blogg. Hoppas du fortsätter att läsa även när melodierna är slut för i år. Hoppas du inte är ledsen för att jag klagar på dig i bland, jag tycker bara det är så mycket tuffare att risa än att rosa. Och tuff vill ju alla vara, eller hur?