fridakortochgott

När jag bodde hemma förundrade jag mig ofta över min kära mor som fejade och fixade kvällarna igenom medans vi andra satt o degade i soffan. "Låt det där va o kom o sätt dig i stället" suckade jag ofta till min trötta mamma. Men icke. Disken skulle diskas, bänken skulle torkas, tvätten skulle vikas och alltid fanns det nåt som skulle sys eller lagas. Inget som jag inte tyckte kunde vänta till morgondagen. Föga anade jag att den forne soffpotatisen (aka jag) skulle vandra samma väg. Det finns så mycket som behöver göras innan kudden får ropa och alltid ropar den aldeles för tidigt. Missförstå mig rätt, jag är fortafarande väldigt fäst vid min soffa men jag kan ändå förstå denna fejande och slitande och faktiskt även den suckande  modern som vill att allt ska va precis så bra som det kan vara för att kunna sova sött. Just nu sitter jag dock och vilar ögonen på Hells kitchen och känner min nöjd över att hur bitchig jag än är så finns det alltid nån som är värre!

Och i bakgrunden doftar det av 80 nybakade kanelbullar...........

Festivalsommaren har dragit i gång med buller och brak. I var och varannan stad hamras det trummor, syntar o andra instrument. Själv har jag (troligtvis) redan avslutat min sista festival för den här säsongen. Inom loppet av tre veckor lyckades jag klämma in WTAI, WCR och Metal Town under varierad väderlek. Förstnämnda var en blöt (på mer än ett sätt) tillställning med regnponcho på och gummistövlar i beredskap medan resterande två gav både röda axlar och solblekt hår. Fantastiska upplevelser var och en på sitt sätt.

De vädermässiga skillnaderna ter sig lika milsvida som skillnaden mellan dagens och dåtidens evenemang. Jag minns sommaren -97 när jag slet som ett djur med gräsklipparen hemma i trädgården till mitt föräldrahem för att få ihop pengar till min första Hultsfredsbiljett. Några veckor senare satt jag och kompisen och svettades i hennes pappas bil på väg söderut. Mer svett i kön in på festivalområdet och ännu mera svett när tältet skulle komma på plats på den dammiga tältplatsen. Totalt kaos i flera dygn, medsmugglad billig alkohol och dålig sömn på platt luftmadrass i ständig skräck för att en kängbeprydd fot ska hitta sin väg in genom tältduken, kokta makaroner på trangiakök, duschbuss om man orkade.

I dag: Gratisbiljett med VIP-tillhörighet. X2000 och trestjärnigt hotell. Gratis mat och fri dricka i baren. Mingel med diverse mer eller mindre kända gynnare. Vuxet? Ja. Men jag gillart!

Vilken helg! Sommarens musikäventyr sparkade i gång rejält i fredags. Skutan styrdes mot hufvudstaden och den eminenta festivalen Where the action is. Regnet öste ner under hela uppresan och det gjorde ingenting att vi åkte vilse i Järfälla, ju längre tid i bilden desto mindre tid i pappas regnponcho. Väl på plats och med en värmande öl innanför västen spanade vi in Pixies. En liten besvikelse. Ska inte det här vara bra undrade vi och skakade på huvudet. Seasick Steve däremot var precis så bra som man kunnat tro. Vilken härlig snubbe och vilken förmåga att fylla ut en gigantisk scen. Sen var det då dags för allas våran Olle att äntra scen. Denna sorgliga figur som rullade över golvet i en rullstol. Känslan att det var sista chansen att få se mr Ljungström höll mig kvar på bekostnad av Dundertåget. Av dessa grabbar såg jag bara en liten glimt men uj vad bra det lilla var. Tja vad såg vi mer? Jo just det, Neil Young så klart. Kvällens gigant. Vid det laget var vi stationerade i VIP-tältet och hinkade gratisöl men VIP är inte VIP om man inte har full syn över stora scen....

På det hela taget var det en kanonkväll och jag hade gärna tagit en repris på lördagen. Då var det dock studentskiva och det är inte illa det heller.... I dag är det återhämtning som gäller, både av kropp, själ och hem. Tomaterna har planterats om, golvet ska skuras och tvättmaskinen går varm.

Nu ser jag fram emot nästa musikupplevelse i Göteborg, West coast riot och Metaltown! Hoppas på finare väder då.

På skakiga ben, ganska osäkert och lite taffligt höll jag i dag mitt första nätverksmöte. Det var inte så farligt som jag i mina sämsta stunder kunnat tro och jag var inte så dålig som jag drömt mardrömmar om att jag skulle va. Det var väl kanske ingen 10poängare men möjligtvis en 5:a. På ett sätt var det jackpott med tanke på att jag kämpat mig fram till detta under 7 förtvivlade terminer på universitetet. Äntligen är jag i mål! Men fasen vad jobbigt det är att vara nybörjare igen. Men jag får halka vidare, använda mina kollegor som isdubbar och slutligen ta mig fram till barmark. Med andra ord övning ger färdighet. I dag väljer jag att vara stolt över mig själv!

För övrigt så växer det så det knakar i potatishinkarna, rädisorna är snart uppätna och rabarbern är fortfarande inte planterad...

En hel massa sömnbrist, sorg och sommaren har gjort att jag tagit en paus i bloggandet. Vem vill sitta inne vid datorn när man kan ligga i landen o påta i 25 gradig sol? Inte jag i alla fall.

Angående träden så har de blommar ut nu och det har uppenbarat sig små gröna bär som är misstänkt lika körsbär. Snart vet vi säkert och då ska ni som gissat rätt hyllas som utlovat!

För övrigt så har rädisorna redan växt sig stora och smakar gudomligt tillsammans med färskost och krasse.Potatisblasten strävar mot himlen. Jag testar fenomenet lösnaglar, ska storshoppa på tisdag och vi har en stor ballonghäst som svävar omkring och skrämmer skiten ur mig titt som tätt.

Vi hörs en regnig dag!

Men vad är det för väder? Och hur kommer det sig att vädergudarna och jag är i total ofas med varandra? Jag hade tänkt att spendera dagen i trädgården, plantera, rensa och fundera över träden i vanlig ordning. Men icke. Regnet öser ner. Men visst, att mysa i soffan med en kopp kaffe (som visserligen har en väldigt suspekt smak, urk!) med världens sötaste stjärna som i full fart gallopperar fram på en 10 cm lång plasthäst genom rummet och sambons pannacotta som väntar i kylen är inte så illa det heller.

Dottern tyckte att det var sommar i dag och tog ett dopp i balkonglådan.



Än mer sommarkänslor väcktes när jag upptäckte att potatisen börjar komma upp. Pappa säger att vi kommer ha färskpotatis till midsommar, hoppas!!

Jag sitter o tittar på reprisen av Så ska det låta. Gästerna är Rigmor Gustafsson och hennes syrra, Roger Pontare och ...E-Type!!!?? Jag skäms lika mycket nu som när jag såg det i fredags. Titta så förstår ni vad jag menar!

Martin kom med tipset att lägga riven pepparrot på kindknotorna i 30 minuter för att rensa ur "rören". Vad finns det mer för huskurer mot förkylningar där ute? Jag är nu inne på dag 5 av min envisa smitta som börjar likna influensan. Febern har dock gått över men alla andra symptom iglar sig kvar dag ut och dag in.

 I kväll försöker jag mota bort min onda hals med Roibostet  Heta stunder. Ett riktigt rivigt te som värmer ända in till benen.

I  dag är det en sån där ickedag. Jag sov för länge men är ändå trött. Jag har storhandlat men glömde hälften. Jag köpte blöjor men tog fel sort. Jag känner mig tjock men åt ändå lunch på Sibylla. Jag borde packa jobbväskan men sitter här i stället o ser klockan ticka på. Nej nu längtar jag till Valborg och alla goda vänner o doften från grillen och ett härligt glas vin. Visst är det nåt särsklit med grillat!? Så mycket härliga känslor som är kopplade till de där kolbitarna och flaskan med tändvätska. Nu ut med tummen! Dax att ta tag i bad hairdayhåret och rota fram de minst smutsiga strumporna att ta på de ofilade fötterna. Och nej, i dag är inte glaset halvfullt!

Fantastiska underbara Laserdome för även med sig blåslagna ben, blodblåsor o en sju h-vetes träningsvärk i låren. Jag är ta mig tusan nästan handikappad. Staplar omkring här hemma som en cowboy med rollator. Det lutar ändå åt att det var värt det. Men nästa gång ska jag strecha!

I dag håller vi tummarna för att Soffy ska få träffa sin lilla bebis snart!

Laserdome är ju bara så KUL! I helgen drog vi iväg med flickorna på jobbet o körde 2x20 min mot ett gäng småpojkar o deras pappor. Det blev en tuff match o vårat lag förlorade stort. Men jisses vad kul det var. Och jobbigt. I dag har jag dubbel träningsvärk. Hästen sitter fortfarande kvar mellan benen och låren smärtar efter de många flyktförsöken från de två äpplen höga pojvaskrarna. Nu skämmer jag bort mig i soffan med resterna av helgens godis!

O herre jösses villken värk jag har i röven. Sittbenen fick sig en rejäl omgång i går. Efter 20 år av total hästfrånvaro så var det dags att igår svänga mina lurviga över hästryggen. Snacka om att vara nervös. Jag såg till att jag fick en snäll o lugn pålle men vad hjälpte det när flickan bredvid blev skraj för sin häst o ville byta eftersom min såg så trög ut.... Jahopp bara att gå från Sprite till Peperoni. P e p e r o n i! Det hörs ju på namnet att det är en värsting. Efterhand insåg jag att värstingfasonerna bara var en vanlig förkylning. Det var inte alls så att det var en arg best som gjorde allt för att kasta av mig, han hade ju bara en nysattack! I alla fall var det ganska mysigt att rida o jag blev stolt som en tupp när ridläraren sa "bra Frida!"

Förresten, när man kan säga att "det var 20 år sen" så är det lätt att känna sig lite gammal....

Ungefär vid den här tiden varje år börjar jag undra varför i h-vete jag inte ägnat vintern o våren åt träning. I vanlig ordning kryper bikiniångesten fram och celluliterna ter sig djupare än någonsin. Jag bestämmer mig as usual för att börja träna och motionera o äta nyttigt, helst igår. (jag började faktiskt igår med en promenad på gamla stigar från förr men i dag sket sig det eftersom jag hastigt o lustigt blev gräsänka) Vad gör jag då åt saken? Jo jag tröstar mig på mitt vanliga självdestruktiva sätt med några rutor schweizernöt och sjunker djupare ner i soffan.

Varför är Dregen med i alla TVprogram helt plötsligt? Vill han månne bli Dregen med hela svenska folket? Folkkär o go a là Carola. Svensktoppen nästa?

Nu sitter jag med stelfrusna fingrar och värmer upp mig i TV-soffan tillsammans med lillfisen (som vägrar sova) och Jhonnie & Mattias. Fingrarna har under kvällen kylts ner i planteringslådorna som står uppställda på platån i trädgården. Fyra lastpallskragar har fyllts med jord och gödsel och nu även med diverse grönsaker, eller ja frön i alla fall. Vi får väl se om det kommer upp nåt vart efter. (Ja jag vet att den här bloggen har utvecklats till en töntig trädgårdsblogg men va fan, det är ju vår jue. O jag har en trädgård. Och en blogg....)

Det var defenitivt inte jag som blev långfredagskryckan i min familj i alla fall. Första väckningen var kl 05.00!!! Andra väckningen var betydligt mer human. Kl 9 slog jag och lillfisen upp våra ögon o stirrade rakt in i sambons tokstängda ögon. (Munnen var desto mer öppen...) Först upp var dock den minsta varianten medans päronen låg kvar o sträckte på sig. När det varit så där konstigt tyst lite för länge började mamman ana oråd. Och visst hade jag rätt. I matsalen sitter lilltrollet på bordet och smaskar på godis hon funnit i ett av påskäggen. Hon är go min lilla tös!

Påsken firas annars på jobbet och däremellan med släkt o familj. Kvällens arbetsuppgifter har främst bestått av att montera lösnaglar. Eftersom jag aldrig ens haft lösnaglar själv och med tanke på den problematik vissa av flickorna har så måste jag säga att jag var aningens nervös innan. Men det gick ju som en dans o nu har alla långa fina klor på sina tassar!

Glad påsk på er alla!

I går ringde de från ett socialkontor i närheten och frågade om jag var intresserad av ett vik. Jag säger då det. Antingen hör man inget eller så ringer alla (ja alla var väl kanske en överdrift med tanke på att jag sökt över 40 jobb men OK 3 ställen har velat ha mig, o det är ju nästan alla..). Så i dag känner jag mig önskad och värdefull. Mitt CV kanske inte var så dåligt ändå? Sen att termometern står på 14+ och att jag är ledig o kan sitta o njuta av vårsolen på min alldeles egna altan gör ju inte saken sämre. Det är jag o pelargonerna som har flyttat ut ett slag för att lapa i oss av de varma strålarna. Kaffet är upphällt, barnet sover, solbrillorna har dammats av och bredvid mig ligger trädgårdsböckerna på hög (alla två). Kan det bli bättre?

Shoppingsuget är stillat för denna gången men jag har redan börjat planera för nästa vända. IKEA kanske? Ullared nån? Kortet gick varmt i går och uj vad fint det blev i köket och vilka fina paltor jag hittade till dottern. Till mig då? Jo då jag fick mig allt en snygg midjekort discojacka och en ny efterlängtad frisyr så nu är jag nöjd. Ett tag i alla fall. Skulle ju behöva ett par jeans också. O ett par skor....

I dag har det varit en underbar dag. Sol sol o sol. Det har krattats o sopats o klippts påskris. Så nu står en färgsprakande bukett på farstukvisten och 1/5 av gräsmattan tittar fram (inte för att vi har nån vidare stor gräsmatta utan för att den badar i eklöv). Jag har hittat både blåsippor o snödroppar runt knuten. Det är lycka!

Nu är jag lycklig över att få gå och sova men lite ledsen för att jag missar Dundertåget. Sorry grabbar men om ni ska locka mig så får ni spela lite tidigare än midnatt (tant? jag? nääää jag har ju för fasen en ascool diskojacka! Så det så!)

Förresten ni vet det där presentkortet på en prenumeration som jag har tjatat om. I dag skulle jag äntligen lösa in det. Snacka om besviken när det står att "presentkortet är redan inlöst ". Snopet!

Jag är så lycklig så jag kan dö. Och jag skäms inte för det. Jag ska shoppa! Det kanske låter hemskt eller trivialt eller patetiskt vad vet jag men jag har längtat så efter detta. Allt för länge har vi varit luspanka o vänt varje öre för att få det att gå i hop. Jämfört priser på majsburkar i affären för att få mesta möjliga för minst pengar. Nu är det ett minne blott. Så nu ska här handlas. Stumpan ska få va med morfar o jag ska brassa in till storstan. O som grädden på moset så har jag bokat in en tid hos min frissa. Vilken härlig egentiddag!