fridakortochgott

Vilken helg! Sommarens musikäventyr sparkade i gång rejält i fredags. Skutan styrdes mot hufvudstaden och den eminenta festivalen Where the action is. Regnet öste ner under hela uppresan och det gjorde ingenting att vi åkte vilse i Järfälla, ju längre tid i bilden desto mindre tid i pappas regnponcho. Väl på plats och med en värmande öl innanför västen spanade vi in Pixies. En liten besvikelse. Ska inte det här vara bra undrade vi och skakade på huvudet. Seasick Steve däremot var precis så bra som man kunnat tro. Vilken härlig snubbe och vilken förmåga att fylla ut en gigantisk scen. Sen var det då dags för allas våran Olle att äntra scen. Denna sorgliga figur som rullade över golvet i en rullstol. Känslan att det var sista chansen att få se mr Ljungström höll mig kvar på bekostnad av Dundertåget. Av dessa grabbar såg jag bara en liten glimt men uj vad bra det lilla var. Tja vad såg vi mer? Jo just det, Neil Young så klart. Kvällens gigant. Vid det laget var vi stationerade i VIP-tältet och hinkade gratisöl men VIP är inte VIP om man inte har full syn över stora scen....

På det hela taget var det en kanonkväll och jag hade gärna tagit en repris på lördagen. Då var det dock studentskiva och det är inte illa det heller.... I dag är det återhämtning som gäller, både av kropp, själ och hem. Tomaterna har planterats om, golvet ska skuras och tvättmaskinen går varm.

Nu ser jag fram emot nästa musikupplevelse i Göteborg, West coast riot och Metaltown! Hoppas på finare väder då.