fridakortochgott

Tipsar om en fin sida med en mysig blogg och en lovande butik full med saker för oss föräldrar och barn http://www.mokkasin.com/ Det har redan börjat klia i mina fingrar och jag ser fram emot öppnandet. Sen att det är min fina storkusin som står för halva kalaset gör ju inte saken sämre!

Kika in vettja!

Hur gör alla andra egentligen? Städar dom varje dag för att ha det så där fint o rent som det alltid ser ut att va när en annan är på besök? Här hemma hjälps det inte hur mycket jag än plockar o dammar o damsuger o svabbar. Det är i alla fall stökigt, dammigt, skitit. Jämt! Lägger folk hela sin fritid åt städning och går runt i sina fina hem eller har de svart städhjälp eller finns det fler som oss som bara skiter i det och låter hemmet förfalla med jämna mellanrum. Ibland drömmer jag om att ha ett hem där saker alltid står på sin plats. Där sängen alltid har rena  sängkläder och det aldrig ligger dammråttor i hörnen. Men sen tänker jag att jag hellre ligger på soffan o myser med min lilla gumma.

På tal om saker som ger en rys så får jag redig ståpäls (den dåliga sorten) av den nya statistikredovisingen på min blogg. Jag trodde till en början att jag skulle gilla't men upptäckte snart att det var det motsatta. Det är lite svårt att förklara hur det ser ut men det är ett diagram som visar antalet besökare om dagen. Det nya är att när jag drar muspekaren över punkterna (finns säkert nåt snyggt ord för dem men va fan, jag är väl inte statistiker?) så dyker siffran motsvarande antalet besökare upp i en prick och muspekaren försvinner. Och vad är det som är så farligt med detta undrar ni!? Den som ändå visste det.... En återkommande mardröm som jag haft sen jag var liten är den med ett tunt tunt sträck med en tjock klump på.

Hrm, ja jag skaaaa söka hjälp.

För ett tag sen på jobbet kom vi in på ämnet fobier. Det finns så mycket konstigt man kan va rädd för, äppelskrott tex (inga namn nämnda...) Vanligt är ju annars att få knäskak av diverse kräldjur, spindlar eller höga höjder. Jag tillhör både den första och den sista kategorin. Min fobi för ormar sträcker sig så långt att jag inte löser korsord som har en orm i bildrutan. Jag löser heller inte krysset på andra sidan för det skulle ju innebära att jag på ett eller annat sätt är tvungen att ta i ormen. Hrm ja ja en fobi vore inte en fobi om den var logisk. Och på tal om ologiska fobier eller åtminstone oförklarliga så känner jag även obehag inför gamla saker. Secondhand får mig att vilja spy. Nåde den som pratar Myrorna under lunchen. Knappar ger mig rys, lika så knivar, el, katter, motorsågar och motordrivna häcksaxar. Jag håller andan när jag passerar människor på stan för att inte andas in dem och jag känner obehag av att vara för nära nån jag inte känner. Ja som sagt det finns mycket konstigt man kan vara rädd för. Tricket är att inte låta det ta över sitt liv eller åtminstone att inte låtsas om det för mycket. Ibland får man bita ihop och ignorera känslan. Min största utmaning är på jobbet. Det händer ganska ofta att jag tvingas lägga om sår, en del små men många och en del färre men stora. Blod blod blod. Huga. Blod som dessutom kommer ur skärsår. Ännu mer huga. Men som sagt, bit i hop och låtsas som att det regnar...

Åh vad jag skulle vilja resa. Familjecharter till varmare breddgrader. Kärleksweekend till nån storstad. Partyresa med vännerna. Gå på dans. Gå på krog. Äta ute. Äta hemma. Ha kräftskiva. Köpa skor. Börja träna. Klippa håret. Vara lite snyggare, lite smalare, lite smartare. Städa bättre hemma. Tvätta lite mera. Diska lite oftare. Läsa böcker. Läsa tidning. Tatuera mig. Gå på bio. Fika. Sova mera. Vara piggare, gladare, argare, tuffare, snällare. Passa tider. Höra av mig oftare. Ta hand om trädgården. Åka på utflykt. Bada badhus, busa busfabrik, klappa djur. Rida häst, skaffa katt? Nej nu gick jag för långt... Aldrig skaffa katt!

Ganska ofta hör man talas om barn som är mammiga. Det är mamma hit och mamma dit. Bara mamma duger när det ska tröstas, nattas, pottas, gosas. Då och då hör man även talas om barnens pappiga perioder. Då är det pappa hit och pappa dit. Pappa ska med o natta, pappa ska blåsa slagen tå, pussa panna, pussa kind. Pappa ska hämta på dagis, pappa ska köra bilen, ta på skor, läsa bok. En sån period är vi inne i nu. Visst duger mamma bra men pappa duger bättre. Och varför skulle han inte? Han är ju världens bästa!

Det är väl typiskt att när jag äntligen har tiden, orken, lusten att påta i trädgården, rensa o fixa så ska det börja regna. En störtskur drog förbi och nu duggar det tätt. Vips så försvann orken och lusten och snart även tiden. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jäkla regn! På vår gata bor det nästan bara pensionärer som inte gör annat än att stå med rumpan i vädret och fixa o dona i sina rabatter. Inte en vildvuxen gräsmatta så långt ögat kan nå. Sen har vi vårat hus. Men vad tusan ska man göra då när det regnar så fort tiden, orken o lusten finns där?!

Nu har den slagit till. Svininfluensan! Nä kanske inte, men febern i alla fall. Det är minstingen i familjen som har 39,5 i temp. Stackars lilla gumman, men kanske änu mer stackars hönspappa. Inte undra på att dottern gnyr efter min pappa mitt i natten för vem är det som ligger med ett hundöra redo att rycka ut, just det - hennes pappa. Så jag lämnar mina kära hemma i dag o tar bilen till jobbet (jäkla regn!) så får de ha pappa-dottergos hela långa dagen.

Jag kan förstå att besökarantalet har rasat ner till endast en liten besökare i dag. Tack du, vem du nu var som kikade in, för visat intresse. Antagligen nån som halkade in på ett bananskal. Bloggar som visar samma inlägg dag ut och dag in är ju så tråkiga att klockorna stannar, min inkluderad. Sen när den väl uppdateras så stänger du ner den av gammal vana innan du ens hunnit upptäcka att det faktiskt stod nåt nytt där. Men nu så drar jag mitt strå till stacken och skickar ut ännu ett meddelande i cyberrymden.

I går testade jag ett gammalt beprövat husmorsknep som jag tror att jag skrivit om tidigare. 1l kokande vatten, 2msk bikarbonat och 1msk salt, lite aluminiumfolie och silvret är räddat. Men nu var det inte silverbesticken som skulle fejas av utan självaste diskhon. Av någon outgrundlig anledning har vår inte ens ettårig diskho gjort en omvänd Michael Jackson (och då menar jag inte att den gått från död till levande utan att den gått från vit, eller ja silvrig, till brun...), inte alls vackert. Men så slog snilleblixten ner och det gamla tricket kom till användning. Gissa om det blänker nu! Smutsen flagade bort av egen kraft och efter lite finlir med diskborsten så var hon som ny igen!

Annat som hänt sen sist är att jag inte alls hade besökt min sista festival för den här sommaren. Nä jag drog till Götet en gång till med siktet inställt på Way Out West. Den här gången med mina brudar i släptåg och ett ännu lyxigare hotell inbokat. Som traditionen lyder så såg jag väl en två tre konserter på hela helgen, men som sagt en tradition är en tradition och ölen var god.

Annars har det varit inskolning på föskolan, potträning, cykling och en hel massa jobb på schemat. Det märks att det är höst. Nya tag. Fart och fläkt. I love it men uj vad trött man blir!

Min tjej är galen i rosa. Allt ska vara rosa. Hon fick ta en titt i HM katalogen häromdagen och peka på de plagg hon skulle kunna tänka sig. Alla var rosa. Eller lila. Gärna med Hello Kitty på. I dag var vi på marknad och fyndade den största hästballongen vi kunde hitta. Självklart en glittrande stjärnbeströdd enhörning med vingar och ett klädsamt horn i pannan. Och självklart i rosa. Hon fick även välja vilka solglasögon hon ville ha och valet föll på de rosa pilotbrillorna. När vi kom till foppatoffelståndet (ja vi är svennebanan) kunde vi dock hejda henne och det blev ett par röda söta. Nu är hon ju hur cool som helst i sina rosa pilotisar men för min del hade det kunnat stanna där. De som känner mig vet att jag är totalt orosa, och totalt oflickig på det där glittriga pastelliga sättet. Inget fel i det men det passar inte min smak. Sen har jag ju en total avsky mot att klä upp sina små töser som gulliga små prinsessor i kläder som bara tål 30 grader och inte uppmanar till lek och bus utan är till för att sitta still och vara söt i. Så vad hände? Var det dagis? Var det TV? Var det jag? Nåt hände i alla fall för tösen gick från grön till rosa och skulle nog gärna vara en liten rosa puffig prinsessa. Men hur rosa och ullig och bullig hon än må vara så är hon ändå min lilla tuffing!

I dag har jag paddlat från byhåla till avkrok. Vi drog ut med jobbet och ett gäng mer eller mindre frivilliga tjejer. Jag fick den mindre. Vädret var på vår sida och endast ett fåtal droppar föll över våra huvuden. Grillguden var tyvärr mindre givmild och bara den ena av våra två engångsgrillar slog lågor. Vad är det med dessa grillar egentligen? Varför kan de bara inte funka som de ska. Är det meningen att man ska behöva ta med två i backup i fall att den första inte tänds? Suck. Men efter lite pinnar, toapapper och ett våldsamt viftande med kartong så kunde vi grilla korv på även den andra av dom 2 små fyrkanterna. Rökt korv med bröd har då aldrig smakat så gott! Lite hembakade bullar på det och vi var fit for fight för andra halvan av vår rutt.  Efter ett par mil var vi i mål och en annan stretchade så gott jag kunde. Men oj vad det inte räckte för nu värker det rejält i både biceps och triceps och sågmuskeln. Får se om jag kan lyfta armarna i morgon.... Men det var det värt!

Det är nåt särskilt med söndagar. Dessa sköna lata dagar som bara finns där att göra vad man vill med. Just den här söndagen började med en välförtjänt om än lite väl lång sovmorgon. Stumpan hade en orolig natt i natt och ropade mamma både tre och fyra gånger. I går tog vi bort sidan på hennes spjälsäng vilket resulterade i att snutten ramlade ur sängen hela tiden, och hur botar man det? Jo man ropar på mamma. I morse upptäckte hon att hon kunde kliva ur sängen själv och lyckan var gjord. Ska bli spännande att se hur det kommer gå vid läggdags i kväll. Förmodligen inte alls... Anledningen till att sidan rök är att denna lilla tvååring har börjat klättra ut spjälsängen av egen kraft vilket känns lite vågat.

Efter lite morgongos och frukost drog vi på oss reflexvästarna och gav oss ut på en joggingtur...

Resultatet av allt hemmafix i bilder! Jag är nöjd...

   



Det vankas tomater!
 
             



 

Jag skulle skörda potatisen härom dagen. Vilken besvikelse. Den var rutten! Allt för mycket regn hade gjort att den drunknat. Nu bannar jag mig själv över att jag inte tog upp den tidigare. På tomatfronten börjar det hända grejer, två små kart har visat sig men bristen på sol får sina konsekvenser och frågan är om det blir fler? Nu funderar jag på vad jag ska göra med alla våra örter som svämar över. Och om körsbären kommer bli godare än så här, trots en mörk o fin färg så smakar de surt! Jag ska söka svar i miin nya trädgårdsbok som jag fick när jag fyllde år!

Åh Noblesse i hjärtform, vilken underbar idé. Och så himla gott det smakar med vackert godis. Tanken var säkert att jag och sambon skulle sitta och njuta av delikatesserna tillsammans men hallå, han är ju inte hemma. Blev så illa tvungen att öppna asken allena och till det avnjuta ett glas rött. Är inte det semesterlyx så säg?!

Gardinpar nr 2 är nu uppfållade, strykta och upphängda. Inget gick fel den här gången förutom den lilla detaljen att de blev för långa! Men va i H-Vete!!!!!!!??????? (för så arg blev jag) Jag som mätte och mätte och ändå skulle de nudda golvet. Men är man trött på att sy och vägrar sprätta och göra om så finner man råd. Bara att böja upp väggfästena till gardinstången och saken är biff! Nu är det bara ett tygstycke kvar att sätta tänderna i. Det ska upp på väggen à la väggbonad. (Och nej jag är inte 85år jag råkar bara tycka om textil och väggbonad var väl kanske lite fel ordval...) Märks det att jag är trött?

(på tal om symisstag så har jag lyckats med bedriften att få två olika långa längder och fållen åt fel håll, slå det om ni kan. Och inte gjorde jag om heller utan jag levde med eländet tills det var dax att byta, dvs flytta...)

Nu åter till symaskinen..

I går lärde jag mig en viktig läxa. Det lönar sig att vara noggrann. Mamma hade rätt i alla dessa år, man ska pressa gardinerna innan man syr, det blir bättre då. Uj vad fint det blev i köksfönstret med nya fina gardiner med raka fina släta sömmar! I dag blir det fortsättning följer. Men jag är inte helt sugen. Sista semesterveckan o det är redan tisdag. Två dagar med inget inplanerat = ångestvarning. Hemmafix i all ära men det kryper lite i kroppen av att bara gå hemma. I dag kom mamma o pappa förbi för att planera morgondagens djurparksbesök (morgondagen är alltså inplanerad men det hjälps inte, tisdagsångesten pockar ändå på uppmärksamheten) så i morgon bär det av mot sälla jaktmarker. Undra om det kommer spä på lillans lejonrädsla eller om det kommer fungera som terapi? Hm, det återstår att se...

Ska man vara rädd för svininfluensan? Nu härjar den i krokarna och senast i går läste jag i vännens blogg att jo visst, det var nog allt H1N1 hon drabbats av. For real alltså, bekräftat av sjukvårdsupplysningen. Efter medias katastroflarm så sitter ju oron där som en igel i ryggmärgen och helt automatiskt tänker jag att nu låser jag in stumpan tills detta blåst över. Men som sagt, hur rädd ska man va? Är det inte bara en helt vanlig influensa som skördar liv precis som flunsan alltid gör? Men på radion pratar dom om att hela skolor kanske kommer att stängas under flera månader....

Lördagsmorgon och nyss vaknade. Regnet öser ner utanför fönstret och TV'n visar nyhetsmorgon. Det ska visst fortsätta regna och jag får planera en födelsedag inomhus. Allt är lugnt o skönt o mysfaktorn slår i taket. Eller lugnt o skönt förresten....sötaste dottern har dragit fram musiklådan o spelar både munspel och dragflöjt. Jag fösöker hyssja bäst jag kan "pappa sover!". Själv har hon hörselkåporna på...

Nu blir det frukost!

Det är lite lustigt det här med semester. Jag längtar o längtar o längtar ihjäl mig veckorna innan men så här timmarna innan så känns det som att äh jag kan väl jobba lite till. Fast nä, det ska allt bli skönt. Lediga lata dagar, sena kvällar o långa morgnar i sängen, frukost med kokta ägg och jordgubbar i filen, bikini i solstolen och många utlästa böcker. Ååååh så härligt. Jag tar tillbaks allt jag sa (skrev) i början, det ska ta mig tusan bli fantastiskt. Typiskt mig bara att ta semester när vädergudarna har PMS.