I'm back
Nu lägger jag in en stöt igen och bloggar på lite grann. Mycket har hänt sen sist men det bästa var nog detta:
En härlig weekend till London med två av de finaste väninnorna man kan ha. Shopping, pubar, god mat och så MUSIKAL! Jag älskar musikaler. Vi såg Hair. En riktig klassiker som bjöd på det mesta, även lite naket (vi fick vår strippshow ändå brudar ;)). Så alltså ett hett tips, se Hair om du är i London.
På väg in i Chinatown
Många minnen rikare, några kilon tyngre, en guldväska plus och med en riktig förkylning på halsen är jag nu tillbaka i verkligheten och längtar redan till nästa tripp!
(Jag skiter i att det här blev ett av världshistoriens tråkigaste inlägg, jag är lite ringrostig! Och förkyld...)
Bloggdöd!
Det var då själva f-n vad denna bloggtorka skulle hålla i sig. Inget har jag att skriva, inget jag tycker duger. Inget tillräckligt roligt, intressant eller irriterande. Jag befinner mig i mellanmjölkens land. Lilla fröken Lagom. Den tillfälliga hybris jag en gång drabbades av är som bortblåst. Kom tillbaka o heliga egovind, pumpa mig full av övermod och inspiration för jag vill skriva! Antingen det eller dö bloggdöden...
Istället för bloggeriandet
Nä det bloggas inte så mycket nu för tiden. Istället lägger jag all min lediga tid på att följa den här underbara sidan. Mycket nöje mina vänner! (OBS! Jag rekommenderar att ni läser bildtexterna, de är halva nöjet!)
Sug!
Tant som jag är så tittar jag med glädje på Halv åtta hos mig. För några veckor sedan serverades denna läckra förrätt i rutan och något senare även hos mamma och pappa. Lika god live som i fantasin!
I veckan var det dags för ännu ett läskande recept. Jag vet inte varför men jag har känt ett citrussug på sistone (kan bero på all mäktig choklad som slinker ner titt som tätt), det är så härligt uppfriskande med den där sugande känslan som citron ger. Så vad passar då inte bättre än lite härlig citrussorbet!? Nån dag ska den serveras i mitt kök!
Sånt som gör mig glad
Förutom barn, familj, vänner o jada jada jada så får detta och detta mig att dra rejält på smilbanden!
Mammas pojkar!
Jag sitter i soffan och slöglor på "Mammas pojkar". Detta hemska spektakel. Men oj så kul att göra parodi på och ännu roligare att se parodin om man sett originalet!
Så här blev den...
...pumpan som karvades!
Mera choklad!
Ibland måste man njuta livets goda och i mitt fall blir ibland rätt ofta. I kväll avnjutes rödtjut modell BiB och Dumle, tjusigt så det förslår! Kvällens underhållning står Idol för och ett halvt öga faller även då och då på packard bell, eller kanske inte så mycket på själva datorn utan mer specifikt på The Net a.k.a "internätet". Tänk vad lätt det är att underhålla sig på egen hand nu för tiden... Den här helgen är raka motsatsen till den föregående, istället för huset fullt så är det tomt hus som råder. Den bättre hälften är rockstar på annan ort vilket innebär tjejhelg för resten av familjen. Inga storslagna planer utan mest slapp o slö på schemat. Och det kan vara skönt det med. Att ta det lugnt. Varva ner. Vila upp. Samla kraft.
Dagens plus: Fredag! Fredagsstämning på jobbet, fredagsstämning i hjärtat. Glatt o glammigt!
Dagens minus: Att det alltid måste finnas en minussida. Livet är inte svart eller vitt, det finns många gråzoner.
Ps. glöm inte fars dag på söndag!
Mmmmm Marabou
Inget lindrar som lite choklad. När livet känns svårt, när allt är grått och trist eller du bara har lite svårt att sova så finns den där som ett plåster på såren. Ljuvlig len och smältande choklad som lockar och pockar från godisgömmorna. I natt har jag svårt att sova, kanske beror det på blåsten kanske på annat men jag somnade och sen vaknade jag. Det var länge sedan nu. Jag har alltid varit en sån som haft svårt att sova. Jag är, eller var, en grubblare. Otaliga var de nätter då jag skruvade mig till sömns efter många timmars vånda i sängen. En nattuggla, nattsuddare, soffnötare. TV'n var min nattlige vän. Och nu, åter i TV soffan. En annan soffa. En onött soffa. Mad datorn som enda sällskap och med Marabou på tungan. Kanske är det inte så smart att peta i sig choklad 02.00 en tisdagsnatt, men inget lindrar ju som lite choklad...
Gamla vänner och gamla saker på nya ställen
I helgen hade vi fullt hus! Vi agerade hotell, hade fika/barnlek och finmiddag med tillhörande uppesittarkväll. Fredag eftermiddag till söndag lunch var schemat fullspäckat och det är så himla kul tycker jag. Jag älskar besök även om det innebär en söndagskväll med städning på agendan kombinerat med en antydan till huvudvärk. Men det måste tilläggas att jag ABSOLUT inte var bakis i söndags, nä jag var bara trött och sockerstinn... För hur det än är så betyder helg socker i form av både fika och godis. Gott är det men det tar några tandborstningar innan den där sötsliskiga hinnan har försvunnit från tänderna. Nej nu blir det frukt är godis fram till fredag! Och städning förresten, söndagskvällen ägnades mycket lite åt just det. I stället styrde vi kosan mot loppis (läs mormor) och fyndade loss. Min gamla mammas mor har flyttat till "hemmet" och nu ska hela bohaget delas ut. Mycket skräp finns det, mest sånt kanske men några guldkorn går att finna. Ni kan ju ana att jag inte var helt på topp där bland alla gamla saker i en enda röra och med känningar av gårdagskvällen.... men hur som helst så kom jag hem med en jordglob, en gammal radioapparat, kakfat, burkar och lite annat smått och gott. Så tingade jag kökssoffan. Nu ska bara orken/lusten/tiden infinna sig så att den målas om och dynan får ett nytt tyg.
Nu städningen från i söndags och sen förskola för lillan och jobb för mamman.
Det lackar mot jul!
Nu är det snart jul, eller ja först ska vi ju ha en sprakande (eller kanske en grå) höst med alla helgona-helg och tända ljus. Som upplagt för pyssel! Själva har vi köpt en pumpa som står och väntar på att bli karvad. Vad gör man inte för att liva upp de här gråa dagarna (eller var de färgsprakade?) Jag önskar att jag vore mer pysslig, att alla de där fina papperna, pennorna, snörena, paljetterna, glittret kom till användning nån gång och inte bara låg o samlade damm i nån bortglömd garderob nånstans. Men en pumpa ska jag i alla fall karva, o jag ska tända de där ljusen och skriva mina listor inför jul och planera för bak som aldrig blir av men som ändå lockar eftersom recepten låter så ljuvliga.
I dag har vi tisdagsmys här hemma. Det startar alltid med höga ambitioner och planer över vad förmiddagen ska ägnas åt. Oj vad det ska städas och pysslas, trädgården ska fejas och pussel ska läggas. Men som vanligt slutar det med soffmys och Bolibompa ända fram tills det är dags att gå till Förskolan. Och jag tycker det är helt okej. Faktiskt rätt mysigt! Och vad vore tisdagsmys utan just mys?
I dag har vi tisdagsmys här hemma. Det startar alltid med höga ambitioner och planer över vad förmiddagen ska ägnas åt. Oj vad det ska städas och pysslas, trädgården ska fejas och pussel ska läggas. Men som vanligt slutar det med soffmys och Bolibompa ända fram tills det är dags att gå till Förskolan. Och jag tycker det är helt okej. Faktiskt rätt mysigt! Och vad vore tisdagsmys utan just mys?
Om klockor som stannar eller i alla fall vrids till baka en timme...
Bloggare som bloggar om att de bloggar för sällan, visst är det trist? Så jag ska inte göra det misstaget. Jag ska inte heller ursäkta mig eller bortförklara med tidsbrist eller använda ordet bloggtorka. Även om det nu är så att jag sällan bloggar, att jag lider av både tidsbrist och bloggtorka så ska jag absolut inte skriva det här. Nej kära läsare jag besparar er det. Men vad skriver man då om när det finns så mycket ventilera och samtidigt ingenting alls. När tankarna snurrar kors och tvärs och vägrar låta sig fångas. Ingen tråd som stannar upp, får fäste och slår rot. Kanske om all god choklad jag åt i går, mumsigt naturgodis och Lindt's ljuvliga kulor. Den smaklösa mangon eller den rosa papayan? Om lillan som somnade som en stock i soffan 18.20 bara för att vakna kl 00.00 med orden "inte soba mera, sobit färdigt!". Om Fem myror som går på repeat på TV'n eller om kyrkorådet som äntligen gett klartecken för vigslar mellan homosexuella. Nej jag tror jag får sälla mig i ledet av alla bloggar som är så tråkiga så klockorna stannar, konstatera trött att jag är just det och logga ut i förhoppning om att jag snart är back in buisness!
På tal om klockor så glöm inte att ställa tillbaka den i natt, nu är det dags för vintertid!
Svarta hål
Jahopp, då var det helg igen. Det är ju fasen helg jämt. Jovisst det är väl kul. Mysigt. Härligt och allt sånt men jag hinner ju inte med något i veckorna. När jag kommer till jobbet på måndag morgon är det som att gå in i ett svart hål. Swosch säger det så är det fredag eftermiddag. Så står jag där och undrar vad det var som hände. Jag tror jag måste sätta stop, sätta ner foten och stanna världen för ett ögonblick. Stanna upp. Andas. Annars står jag där en dag med mina gråa hår och undrar förvirrat om det är i morgon jag ska på möte eller om det var för 15 år sen...
Vem döper förresten sitt barn till Öllegård? Ja jag tittar på fem myror....
Trevlig helg på er! Om ni har nån tid över kan jag rekommendera en tur till Karineholm och Mokkasin som nu har slagit upp portarna!
Vem döper förresten sitt barn till Öllegård? Ja jag tittar på fem myror....
Trevlig helg på er! Om ni har nån tid över kan jag rekommendera en tur till Karineholm och Mokkasin som nu har slagit upp portarna!
Vilken Night!
Nu har det gått några dagar och jag har hämtat mig något sånär. Det har asflabbats bland vännerna och retats på jobbet. Men jag överlever det. Jag bjuder på det. Men det är väl ganska typiskt att just jag ska råka ut för nåt sådant. Som om det var uppgjort. Ja ja, jag får väl ta det från början...
På mitt jobb bestämdes det att vi skulle gå på Ladies Nights. Min första reaktion var ett ganska stort NEJ, jag är inget stort fan av sånt. Får lite lätta Chip n Dales-vibbar men OK, klart jag hänger på. Biljetter skulle bokas och det fanns visst bara paketlösningar kvar, alltså mingel och mat på plats innan showen. Tiden innan skojas det lite om mitt motstånd och någon spekulerar i huruvida de kommer ta upp kvinnor på scen osv. "Vore det inte roligt om det blev du Frida?" "Hm, nä TACK! Då skulle jag DÖ!. " I bilen på väg till tillställningen skojas det o skrattas o vi delar med oss av lite minnen osv. Jag berättar om när jag halv frivilligt, halvt ofrivilligt drogs upp på scen under en Hole-konsert... (och nu kanske ni redan har räknat ut vad som sedan skedde?)
Väl på plats bland ca 3000 andra fnissiga damer leddes vi fram till vårt bord. Mat, vin , trevligt sällskap. Allt väl så långt. Plötsligt dyker det upp nån tjomme vid vårt bord. Han har en lila boa med sig och tydligen ska nån av oss ha den. Vilda diskussioner uppstår, VD'n, VD'n måste ha den!!!! Nej VD'n ville inte ha den. Inte jag heller men jag fick den ändå. Eeh jaha!? Vad ska hända nu då?? För att göra en lång historia kort så fick samtliga boadamer, 5 st, pallra sig upp spå scen (i mitt fall helt motvilligt) och tävla i en sångtävling. Ur min mun kommer "Ja må han leva", Imse vimse spindel" och sist men inte minst "Sing hallelujah". Ja den av Dr Alban... Måste jag skriva att jag inte vann?
Väl på plats bland ca 3000 andra fnissiga damer leddes vi fram till vårt bord. Mat, vin , trevligt sällskap. Allt väl så långt. Plötsligt dyker det upp nån tjomme vid vårt bord. Han har en lila boa med sig och tydligen ska nån av oss ha den. Vilda diskussioner uppstår, VD'n, VD'n måste ha den!!!! Nej VD'n ville inte ha den. Inte jag heller men jag fick den ändå. Eeh jaha!? Vad ska hända nu då?? För att göra en lång historia kort så fick samtliga boadamer, 5 st, pallra sig upp spå scen (i mitt fall helt motvilligt) och tävla i en sångtävling. Ur min mun kommer "Ja må han leva", Imse vimse spindel" och sist men inte minst "Sing hallelujah". Ja den av Dr Alban... Måste jag skriva att jag inte vann?
Min enda tröst är att detta utspelades innan Ladies Night-grabbarna entrade scen.
Showen var bra, jag garvade ihjäl mig flera gånger och jag ångrar inte att jag gick. Nästa gång ska det dock ske utan motstånd så slipper jag kanske agera ofrivillig pausfågel.
Showen var bra, jag garvade ihjäl mig flera gånger och jag ångrar inte att jag gick. Nästa gång ska det dock ske utan motstånd så slipper jag kanske agera ofrivillig pausfågel.
Motiomera
Inget får fart på människor som lite vinnarinstinkt. Den lataste soffpotatisen kan rätt vad det är resa sin som fågeln Fenix ur askan och börja gå på gatorna som en vanlig man. Plötsligt händer det! Under 5 veckor ska vi på mitt jobb motiomera. Ja vi ska alltså knata runt med stegräknare och fightas mot varandra i två lag. Snacka om dagens snackis! Vem har registrerat flest steg?, vad har han/hon gjort för att få ihop så många steg?, är det nån som fuskar?, nån som skadat sig?, vem ska spinna, promenera, cykla, synda? Jag lovar att detta skulle få det mest tjurskalliga arbetslag att socialisera sig med varandra. Nu var ju det aldrig problemet på mitt jobb. Här snackas det så bra ändå. Men vilken kick för friskvården! Det knatas hit och dit, hämtas saker som aldrig förr. Spring i trapporna, upp-ner, upp-ner. Och sen, det spännande inslaget varje kväll då stegen registreras och siffrorna dyker upp en efter en på datorskärmen.
Dagens ansträngning gav mig straxt över 8000steg, inte mitt bästa resultat och inte heller i nivå med den dagliga rekommendationen på 10000. Men så var jag ju också kontorsråtta idag...
Dagens ansträngning gav mig straxt över 8000steg, inte mitt bästa resultat och inte heller i nivå med den dagliga rekommendationen på 10000. Men så var jag ju också kontorsråtta idag...
Någon lyssnar visst...
Yes! Dom har ändrat på de där läskiga prickarna på min statistiksida för den här bloggen. Nu behöver jag inte få rys varje gång jag kollar om nån läser här. Woho!
Hur tänkte du nu?
Ibland gör människor saker som får mig att ställa frågan "hur tänkte du nu?". Som i dag i badhuset. Jag och ett antal till motionärer simmade längd efter längd i bassängen, trångt var det och i vanlig ordning skedde både en och två tvivelaktiga omkörningar (eller omsimmningar om man så vill). Men inte ens då dök frågan upp i mitt huvud utan det var först när han, den där medelålders mannen med de 15 extrakilona samlade runt magen, äntrade hallen som jag på allvar började undra. Han tar en titt över bassängen och beslutar sig snabbt för att göra... bomben! Hallå!? BOMBEN! Eller tja alltså jag såg ju inte att han gjorde bomben man han måste ha gjort det för jag och fler med mig dränktes av vatten. Hur tänker man då? Fasen vad sur jag blev och oj vilka arga blickar han fick varje gång vi simmade förbi varandra. Säkert inget han märkte av men ändå...
Stort smile!
Jag är så glad. Jag har det bästa jobbet ever. Med dom bästa arbetskamraterna och de bästa arbetsuppgifterna. Hej då söndagsjobbångest, hej då försöka smita ifrån tidigare, hej då skitsnack bland kollegorna. Jag trivs så himla bra. Och det gör mig så himla glad. I dag hade vi utbildning. Jag ska få lära mig ICDP. Tack! Det ska bli så kul. Jag är så glad! Sa jag det? (Jag skriver det här så att jag ska komma ihåg den här känslan den dagen jag allt bara är svart och jag aldrig mer vill gå tillbaka till jobbet, för den dagen kommer. Det gör den alltid. Men jag hoppas den passerar fort.) Just nu är jag bara glad och jag vill vara kvar i den här känslan så länge det går. Tack alla fina människor på jobbet! Tack!
Att inte tåla blod
En helt vanlig dag stod jag där i köket. Jag tittade på våra högblanka skåpsluckor och konstaterade att ja det är snyggt men jäklar vad det blir fingeravtryck lätt. Fram med trasan och börja polera. Fint, bra, strålande. Jag började få upp farten och märkte snabbt resultat. Putsa putsa tills, AJ! Jag slog emot handtaget, en skena i stål med rätt så vassa kanter. Äh det var väl inte så farligt tänkte jag men slängde ändå ett öga på handen. OJ! Jag hade skalat bort en skinflik. Äh, inte så farligt tänkte jag igen och fortsatte polera. Inte lika fort som innan. Inte lika stadigt. Men det var ju inte så farligt! Polerandet fortsätter. Men det blir inte som innan. Knäna blir till gelé. Lungorna får inte plats i bröstkorgen. Magen vill vända sig ut och in. Yr, så yr! Skärpning, det var ju inte så farligt. Utan att titta på handen går jag till kranen och sköljer. Jag kikar mellan fingrarna och ser att jo visst blöder det. Paralyserat står jag där o spolar och sploar. Hjärtat kommer och ser direkt. Är du yr? frågar han. Mmmm svarar jag. Ett plåster, en klapp sen är det bra igen. Det är jobbigt att inte tåla blod.
Har jag sagt att jag jobbar med självskadande flickor?....
Smarrig kyckling!
Vi bjöd på kyckling efter nytt recept i kväll. Mycket gott och väldigt uppskattat av våra gäster. Receptet hittar du här!
Enkelt och gott. Vi hade Västerbottenost och pepparsalami i. Till detta serverades klyftpotatis, sallad och pepparsås. Rekommenderas!
