fridakortochgott

Inget får fart på människor som lite vinnarinstinkt. Den lataste soffpotatisen kan rätt vad det är resa sin som fågeln Fenix ur askan och börja gå på gatorna som en vanlig man. Plötsligt händer det! Under 5 veckor ska vi på mitt jobb motiomera. Ja vi ska alltså knata runt med stegräknare och fightas mot varandra i två lag. Snacka om dagens snackis! Vem har registrerat flest steg?, vad har han/hon gjort för att få ihop så många steg?, är det nån som fuskar?, nån som skadat sig?, vem ska spinna, promenera, cykla, synda? Jag lovar att detta skulle få det mest tjurskalliga arbetslag att socialisera sig med varandra. Nu var ju det aldrig problemet på mitt jobb. Här snackas det så bra ändå. Men vilken kick för friskvården! Det knatas hit och dit, hämtas saker som aldrig förr. Spring i trapporna, upp-ner, upp-ner. Och sen, det spännande inslaget varje kväll då stegen registreras och siffrorna dyker upp en efter en på datorskärmen.

Dagens ansträngning gav mig straxt över 8000steg, inte mitt bästa resultat och inte heller i nivå med den dagliga rekommendationen på 10000. Men så var jag ju också kontorsråtta idag...