fridakortochgott

Jag kan förstå att besökarantalet har rasat ner till endast en liten besökare i dag. Tack du, vem du nu var som kikade in, för visat intresse. Antagligen nån som halkade in på ett bananskal. Bloggar som visar samma inlägg dag ut och dag in är ju så tråkiga att klockorna stannar, min inkluderad. Sen när den väl uppdateras så stänger du ner den av gammal vana innan du ens hunnit upptäcka att det faktiskt stod nåt nytt där. Men nu så drar jag mitt strå till stacken och skickar ut ännu ett meddelande i cyberrymden.

I går testade jag ett gammalt beprövat husmorsknep som jag tror att jag skrivit om tidigare. 1l kokande vatten, 2msk bikarbonat och 1msk salt, lite aluminiumfolie och silvret är räddat. Men nu var det inte silverbesticken som skulle fejas av utan självaste diskhon. Av någon outgrundlig anledning har vår inte ens ettårig diskho gjort en omvänd Michael Jackson (och då menar jag inte att den gått från död till levande utan att den gått från vit, eller ja silvrig, till brun...), inte alls vackert. Men så slog snilleblixten ner och det gamla tricket kom till användning. Gissa om det blänker nu! Smutsen flagade bort av egen kraft och efter lite finlir med diskborsten så var hon som ny igen!

Annat som hänt sen sist är att jag inte alls hade besökt min sista festival för den här sommaren. Nä jag drog till Götet en gång till med siktet inställt på Way Out West. Den här gången med mina brudar i släptåg och ett ännu lyxigare hotell inbokat. Som traditionen lyder så såg jag väl en två tre konserter på hela helgen, men som sagt en tradition är en tradition och ölen var god.

Annars har det varit inskolning på föskolan, potträning, cykling och en hel massa jobb på schemat. Det märks att det är höst. Nya tag. Fart och fläkt. I love it men uj vad trött man blir!