fridakortochgott

Festivalsommaren har dragit i gång med buller och brak. I var och varannan stad hamras det trummor, syntar o andra instrument. Själv har jag (troligtvis) redan avslutat min sista festival för den här säsongen. Inom loppet av tre veckor lyckades jag klämma in WTAI, WCR och Metal Town under varierad väderlek. Förstnämnda var en blöt (på mer än ett sätt) tillställning med regnponcho på och gummistövlar i beredskap medan resterande två gav både röda axlar och solblekt hår. Fantastiska upplevelser var och en på sitt sätt.

De vädermässiga skillnaderna ter sig lika milsvida som skillnaden mellan dagens och dåtidens evenemang. Jag minns sommaren -97 när jag slet som ett djur med gräsklipparen hemma i trädgården till mitt föräldrahem för att få ihop pengar till min första Hultsfredsbiljett. Några veckor senare satt jag och kompisen och svettades i hennes pappas bil på väg söderut. Mer svett i kön in på festivalområdet och ännu mera svett när tältet skulle komma på plats på den dammiga tältplatsen. Totalt kaos i flera dygn, medsmugglad billig alkohol och dålig sömn på platt luftmadrass i ständig skräck för att en kängbeprydd fot ska hitta sin väg in genom tältduken, kokta makaroner på trangiakök, duschbuss om man orkade.

I dag: Gratisbiljett med VIP-tillhörighet. X2000 och trestjärnigt hotell. Gratis mat och fri dricka i baren. Mingel med diverse mer eller mindre kända gynnare. Vuxet? Ja. Men jag gillart!