Nu behöver jag tips o råd. Min lilla skrutta har kommit på att det är väldigt skönt att vara naken. O då menar jag spritt språngande. Blöja går INTE! Nej naket är visst det som gäller i år. So far so good. Nu till problemet. Hon kissar. Ja alltså det i sig är ju givetvis inget problem. Problemet är var hon kissar. Nu senast var det på golvet framför TV'n. Det är alltså dags för potträning! Nån som har några bra tips att dela med sig av?

...Är det bara jag som tyckte att Louise Hoffsten sjöng hemskt?

Här sitter jag allena och tittar på finalen av På spåret. Detta ordvitsarnas paradis. Nyttigt för mig som saknar en geografi-gen. Jag kan inte annat än att sörja SVT's trögtänkta ledning som beslutat att byta ut programledarna. Dessa härliga gubbar som är programmets trygga ryggrad. Det kan inte bara vara jag som har uppmärksammat det uppsving som programmet har fått på senare tid. Det har rent utav blivit något av ett kultprogram som tilltalar gammal som ung. Med gäster som Filip & Fredrik och Marcus Birro har På spåret  lockat nya tittare. Men nu ska det göras om. Ett misstag tror jag men det lär väl tiden utvisa.



Just nu funderar jag på vilket lag som jag hejar på. Det lutar åt Jessica Gedin och Hans Rosenfeldt, jag vet inte varför men det känns så i magen...

Nej nu känner jag att jag är på väg att bli en gnällspik och jag vill inte vara omtalad som en dystergök. Jag är ju egentligen inte dyster. Det går faktiskt bra att leva utan pengar. Sååå jobbigt är det inte. Tråkigt ja. Men inte katastrof. Jag har ju så mycket att vara glad för. I går upplevde jag lyckorus och ståpäls. Platsen för känslosvallningarna var en konsertlokal. Bredvid mig satt 2 av de finaste flickorna i världen (Tack för att jag fick låna till biljetten och tack för fikat...). På scen stod Annika Norlin aka Hello Saferide. Åååååh vad det var bra. Jag säger bara: Gå och se! (Och framförallt lyssna). Så där hade jag 3 saker att vara glad över i en smäll.

Mer saker att vara glad över är min egna lilla superstar som just nu filar på sina skådespelartalanger. Hon lägger sig ner på marken. Tittar upp med förvridet ansikte och säger "mamla". Klämmer fram lite tårar och kvider "bapp, bapp!" En smart liten dam som har räknat ut att om jag gråter så får jag nappen och gråter gör man när man ramlar...

Så ni ser, inte är jag nån spik inte!

Så här skriver a-kassan:

För veckor då du utfört deltidsarbete kan du få maximalt 75 ersättningsdagar, även semester räknas som deltidsarbete. Resterande dagar av ersättningsperioden på 300 dagar får endast användas för veckor då du inte utfört något arbete.

förtydligande

Det är möjligt att få ersättning i 75 dagar av sin ersättningsperiod jämsides med arbete. När dagarna är slut får resterande dagar endast betalas ut för veckor utan arbete.

Alltså. Om jag på fredagen fortfarande ännu inte har arbetat något den veckan så lönar det sig för mig att tacka nej till tim.vik under helgen. Brilliant!

"Bli pigg snabbt – på bara 15 minuter

Sömnforskaren: Så kan en tupplur mitt på dagen ersätta förlorad nattsömn

Nu får ni hålla tummarna för mig. I går var jag på ett rekryteringsseminarium  för ett jobb som socialkonsulent. Detta var ett första möte som kan resultera i en intervju. Jag hoppas hoppas hoppas särskilt nu när a-kassan så snällt påminde mig om reglerna för deltidsarbete. Ett heldumt system som, om jag inte fattat helt fel, går ut på att du inte har rätt till ersättning de veckor du jobbar deltid utan bara de veckor du är helt arbetslös. Detta betyder ju i så fall att det lönar sig att tacka NEJ till vik om det bara blir ett pass den veckan. Behöver jag påpeka att I Lööööve regeringens arbetslöshetspolitik? Tur då att jag söker jobb på arbetsförmedlingen...

Nåt jag satt o funderade över under Melodifestivalen (förutom H.E.A.T trummisens spandexinslagna paket) var fenomenet Amy Diamond. 16 bast och oskyldigt flicksöt med lite småtuffa totalt osexiga dansnummer och heltäckande utstyrsel. En given artist på alla Hits for Kidsskivor (Hon, Hardcore Superstar och Markolio) och fortfarande tillräckligt barnsöt för att alla mammahjärtan ska smälta. Frågan är vad som hinner hända till nästa år. Då är hon 17 år, snart 18... Går det att mjölka ur ännu ett år ur detta oskuldsfulla charmiga hitpaket? Eller får vi se lite dekoltage på Amy i nästa Melodifestival?

Helt enkelt: När ska Amy Diamond göra sin Brittney?

Det är hårt att vara ny på en arbetsplats. Så mycket att att lära sig. Allt ifrån namn till mattider till nycklar till allmänna regler till individuella regler etc etc. Man kan bli slut av mindre. Lägg sen till långa pass, sena kvällar och sova jour. Och det lilla faktum att du ska skapa en relation till ett gäng tonårsbrudar plus en massa personal. Pust! Jag är helt slut! Men roligt är det. Nu ska jag göra något som är mindre roligt. Transkribera. Ni som har gjort det vet vad jag talar om... Man kan ju ha roligare, eller hur?

I morgon är det alla hjärtans dag!

Nu har det hänt en katastrof. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och ber till högre makter om hjälp. Och det snabbt! För nu är det kris! Många dåliga dagar väntar. Många morgnar i förtvivlan ligger framför mig. Min plattång har gått i graven. Hej ständig bad hairday! Hej krullig lugg och nödlösningar med hårspännen.

Farväl min kära tång, älskad, välanvänd och för alltid saknad!

Alltså melodifestivalen är ju verkligen inte som förr. Alla dessa deltävlingar och dueller hit och dit, allt för att få in så mycket pengar som möjligt. Gårdagen var katastrof tycker jag. Inte en enda vettig låt, skittråkig mellanakt och hemska Petra Mede som programledare. Det enda roliga hon gjorde var när hon visade en bild på Sirley Clamps pappa Collin. Då skrattade jag lite vuxet för mig själv (de andra gjorde nåt annat viktigt just då och missade det enda roliga på hela programmet). Ja alltså det roliga (för er som inte såg) var att hon höll upp ett kort på en collie....Nej kanske inte så roligt men det säger väl allt om resten av programmet. Men likt förbannat så sitter jag där alla dessa lördagskvällar och tittar och suckar.

I dag har jag bakat kolasnittar efter detta underbara recept. Försvinnande goda. Tack Leila för att du hjälper mig bevara mina kvinnliga kurvor!

Idag har jag varit en medveten konsument och lusläst både innehållsdeklarationer och jämförspriser. Kl 8.30 stegade jag in på storlagret och tog upp min lilla lista. Jag kan säga att jag var rätt så ensam. Dock var det ett och annat pensionärspar som skulle trängas med mig i gångarna. Steget mellan hemmafru och pensionär är alltså inte så långt. Jag handlade te, de handlade te. Jag handlade mjölk, de handlade mjölk.

I dag tog jag mig tiden att verkligen välja mina produkter med omsorg. Jag vägde pris mot innehåll och sållade bort onödiga sockerfällor (tex majskorn med socker och salt i spadet!) och e-ämnen/tillsatser (kokosmjölk på burk). Tänk vad mycket skit de kan proppa i våra livsmedel. Tex Pärsons tunna kalkonskivor som inehåller hela 75% kött!!!! Och FEM e-ämnen! Suck, dax att skaffa en egen liten kalkon som kan bo i trädgården à la Gordon Ramsey.

En annan sak som jag i alla fall inte alltid har tänkt på är det här med toapapper. Idag stod jag med handen på den gigantiska balen med ekonomitoapapper. Grått och rivigt men billigt. Bredvid låg det fina vita och mjuka pappret men med hälften så många rullar i paketet och till samma pris. Alltså dubbelt så dyrt tänkte jag. Ack så fel jag hade. Finpappret hade ju dubbelt så mycket papper per rulle! Alltså, lika mycket papper för lika mycket pengar. Så nu skuttar det runt ulliga och bulliga lamm i våra badrum och våra rumpor är lena som barnstjärtar! Det man inte har i plånboken får man ha i huvet!

Nu sjunger fåglarna åter i mitt liv. Solen står högt och jag ser ljuset i tunneln. Haleluja! Jag har fått jobb. Eller jobb o jobb, ett timvik i alla fall. Var på intervju i dag och det gick ju bra! Grattis mig.

Bäst att börja på en lista direkt:

Jag har börjat längta så mycket på sista tiden. Är det våren som gör sig påmind tro? Jag längtar efter ett jobb efter pengar efter solsemester efter sommaren efter bebisar efter en blomstrande trädgård efter systrar och vänner, middagar och tjejsnack. Mysiga hemmakvällar i soffan med mina älsklingar. Smågodis. Och kanske mest av allt just nu, en mage som tål mat!

Igår var det bästa TVkvällen igen. Arga snickaren  och Made in Sweden  (Ja jag veeet att det var första avsnittet av Popcirkus i går men det går faktiskt i repris, många gånger dessutom). Jag måste säga att jag minsan fällde både en och två tårar till programmen. Jag tror att jag har blivit lite blödig på sista tiden. Kanske är det magen som spökar? Näringsbristen gör sig påmind när jag gråter över hur insiktsfull den där snickaren är. Han förstår så mycket!

Det typiska paret som är med i programmet verkar vara den händige mannen som vill göra mycket men aldrig avslutar ett enda projekt. Den totalt ohändige frugan som tjatar på mannen men som själv inte tar tag i något. Och deras barn som i gårdagens program hade öppen isolering i sina rum och fick andas in glasfiber hela dagarna bara för att farsgubben inte fick tummen ur att sätta foder runt fönsterna. Sen i slutet när paret fick i uppdrag att skriva en lista på de 5 måstegörasakerna som de gemensamt kunde komma överens om så hade de med 1 sak som gällde huset och 4 som gällde familjen. Då grät jag igen (ja jag sa ju att jag var blödig).

Under Made in Sweden grät jag mest bara för att Laila grät. Och lite för att hon var så ful i hennes gamla musikvideo.

Den här veckan har jag gjort några upptäckter. Dels så (åter) upptäckte jag bootcutjeansen. Efter ett helt år i strechiga stuprörsjeans med hög midja så drog jag på mig mina gamla Levis. Mörkblå bootcut och låg (men inte för låg) midja. Haleluja! Vilka sköna. Väl använda, skönt slitna, lite hål i grenen och en bra mycket snyggare röv än i stechjeansen som fortsätter upp under armhålorna.

Min andra upptäckt är Onaka (här tyckte mitt rättstavningsprogram att det skulle stå onani i stället...). Halleluja 2. Min mage har knakat i hop och lite hederlig Onaka är som bomull för min tarm. Så nu lever jag på fil. Fast när falukorven väl stod på bordet så var det svårt att hålla sig så lite korvslantar slank ner tätt följda av den vita bomullen och nu har jag nästan inte ont i magen alls!

Förresten. Säger ni Haleeeluja eller Halleluja? (måste erkänna att jag trodde det hette halelulja, o då spenderade jag ändå min yngre tonår i missionskyrkan).

Idag var första inskolningsdagen på dag förskolan (att det ska va så svårt?). Jag vet ju sen innan att vår dotter är väldigt social och oblyg men nån stans inom mig så  hade jag nog ändå trott (eller hoppats på?) att hon skulle vara lite mammig och pappig och hålla handen o kramas. Men icke. Direkt när overallen åkt av så var det full fart. Åka rutchkana (heter det så?), titta på de stora barnen, gunga på en gungbräda, leka med dockorna och till och med vilja komma upp i frökens famn. No need to worry så att säga. Hemma igen så åt hon som en häst och somnade som en stock. Nu hoppas jag på en lång tupplur så att jag ska hinna med mina mammagrejer som att dricka te, läsa SvD (tack Kanin), äta sockerkaka med alldeles lagon förmycket choklad i, gå igenom alla viktiga sidor på nätet och kanske själv få vila lite eller åtmisnstonde se på TV. Tyvärr så är det ju ingen TV dag i dag direkt. Kvällens tablå kan inte toppa gårdagens. Möjligen slänger jag ett öga på Sveriges värsta bilförare, det verkar vara ett tokigt program, sen blir det nog lyxfällan så jag får gotta mig andras brist på ekonomiskt sinne.

Dagens HURRA, eller äntligen kanske, är riksdagens förslag på ett könsneutralt äktenskap som verkar bli sanning i sommar. Det bästa denna regering har åstadkommit. Undra om det är röstfiske de sysslar med?

Raskt över till en annan fråga. Häromdagen fyllde jag i en undersökningsenkät från SCB som legat och samlat damm allt för länge. Den handlade främst om mobilanvändning. Frågorna var typ om jag kände obehag efter att ha pratat o mobil eller trådlös telefon, hur ofta jag pratade i dessa och när jag skaffade min första mobil etc. Sen så var det en massa frågor om mitt allmäntillstånd. Hur jag sov, om jag har stillasittande jobb mm. Mina svar gav nog en ganska dyster bild av mig. Stillasittande arbete 8 timmar om dagen (studier), vaknar minst en gång varje natt, känner ofta att jag har sovit för lite, är ofta trött (no shit Sherlock, jag har ju bara en 1,5åring hemma), kan inte koncentrera mig länge nog för att läsa en hel tidningsartikel i tidningen (nej vem fan kan det som lider av sömnbrist). Plus att jag enbart pratar i mobil och nästan aldrig använder headset. Prognosen är nog som sagt dyster. Jag ska i alla fall försöka bli bättre på att använda handsfree när jag pratar....

Jahopp, så var man officiellt arbetssökande då (som det så fint heter).
I måndags skrev jag in mig på arbetsförmedlingen och fick ordentlig info om diverse flyttbidrag och pendelbidrag i fall att jag skulle bli tvungen att flytta till Happaranda. Nej tack sa jag, men fick till svar att då blir det ingen a-kassa serru.
Så det blir till att söka i heeeela Sverige nu. Yea rigtht!!
Sen fick jag även veta att arbetsförmedlingen inte alls är till för oss arbetssökande utan de är till för arbetsgivarna. Eh ok!? Vem står på min sida då? Facket? Nä för de är ju med på att jag ska flytta till Happaranda.
Hur som helst så behöver de inte oroa sig för mig för jag kommer ju snart att få ett jobb efter lite välbehövlig "semester".

Nu måste jag skynda till TV'n för det är "Arge snickaren" nu. Snacka om socialpedagogiskt program. Familjen snickrar o renoverar och tar samtidigt i tu med sina relationsproblem, ivrigt påhejade av snickaren. I Like. Sen är det väl "Made in Sweden", även det ett underbart program där den pösige amerikanen sågade den känslige svenska låtskrivaren jämnsmed fotknölarna i förra avsnittet. Känslosamt och komiskt på en o samma gång. 

Alltså nu TV och stryka på namnlappar för i morgon är det dagisdax!!

Jag sitter här med min prenumerationscheck i handen och slits mellan att välja Bang och nån trädgårdstidning. Vi har ju faktiskt en trädgård nu. Och jag älskar trädgårdar men jag kan ju inget. Kanske borde ta detta gyllene tillfälle att få en prenumeration på en trevlig trädgårdsblaska helt gratis? Åh denna valfrihet...

I går hade vi träff med läslusarna. Denna underbara lilla bokcirkel. Till nästa tillfälle föll lotten på Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Jag återkommer med vad jag tycker om den.

För övrigt så var det en helt galen dag igår. Och en väldigt kort en. Jag vaknade kl 15.15, fick panik, sprang in i duschen, sparkade upp sambon och så hoppade vi ut till bilen för att hämta barnet hos barnvakten. Svängde förbi dagis, körde ner en stolpe, hämtade barn, bilen gick sönder, läslus, hem, TV, sen sova. Eller jag hade ganska svårt att sova med tanke på att jag knappt hunnit vakna innan det var läggdags igen. Dagen innan hade jag yrat nåt om att jag inte visste nääär jag sov till kl 12 sist. Det fick jag tillbaka med råge!