fridakortochgott

det var självklart dig anna annaconda som jag grattade i fredags...

Nej jag har inte vikt hädan jag har bara så himla väldans mycket att stå i nu för tiden. Dels så lackar det mot jul men innan dess har jag plugg o hus att slutföra. Sen ska det shoppas julklappar, julmat, nyårskläder o en himla massa glitter o guld! Så tillsvidare kan ni ju roa er med att lyssna på musikhjälpen på P3 o kanske önska en o annan låt så här i juletider!

Ida' är det födelseda'
det ska vi fira
kära A
HURRA HURRA!!

(hinner inte rimma bättre än så)

Äh, glöm mina hårda klappar. I alla fall de två första. Jag tog saken i egna händer o beställde skiten själv! Men jag vill gärna ersätta de två första hårda klapparna med två andra om jag får.

1. Skor
2. Skor

Jag antar Annas utmaning

Tre hårda klappar:
1. Köksbordet Pluto från Mio (fast i vitt)
2. Stolar till köksbordet
3. SMINK!

Tre mjuka klappar:
1. Kläder
2. Sängkläder
3. Gardiner

Tre viktiga klappar:
1. Till mor & far för de har varit så gulliga o ställt upp så mycket den sista tiden
2. Till alla slags hjälporganisationer
3. Den viktigaste julklappen är att jag får träffa mina nära och kära

I morse vaknade jag lite sent och stressade som tusan för att hinna göra mig i ordning och hoja bort till bussen. Snälla sambon som ändå var uppe med lillstjärnan kom med den brillianta idén att han skulle skjutsa mig till bussen i stället. Tackar som bockar sa jag och vi packade in oss i bilen. Med barn o overaller och allt så blev vi lite sena så när vi svänger upp vid busstorget så ser vi en buss som åker därifrån och en som just anländer. Sambon sätter fart efter den som var på väg medans jag hojtar att nej nej jag ska med den andra. Efter som jag är lite osäker på vart bussen stannar så åker vi efter den där andra bussen och stannar på samma hållplats som den. Tack skriker jag och rusar ut till bussen och sambon åker hemmåt. Med busskortet i högsta hugg hastar jag efter de två andra passagerarna som är på väg in i bussen. Dessa är två gamlingar. Jag kikar lite på bussen, som inte alls ser ut som den brukar, och konstaterar att den är full av vad som ser ut som pensionärer. Hm, det var lustigt tänkte jag o kikar på hållplatsen där det inte alls står nåt om att min buss ska stanna där. Det är nu jag börjar lägga ihop ett och ett. Men det slutliga myntet ramlar ner när jag ser att gamlingarna inte alls har nåt busskort som jag utan blir avprickade på en lista av chauffören! Även om det säkert hade varit trevligt att åka på bussresa med PRO så vände jag illa kvickt. Som väl var så hade min ängel till sambo mobilen med sig i mysbyxorna kl 7 på morgonen! så han vände bilen och kunde köra ikapp den riktiga bussen. O tur var väl det för annars hade jag missat en dag på universitetet fylld av dans, trolldeg, skrattyoga, lekar och andra akademiska moment.

Vi har en öppen spis. Eller egentligen så har vi två. Efter att vi krisat ihop över hur mycket fjärrvärmen kommer kosta med vår förbukningstakt så har vi börjat elda i den (ena) öppna spisen. Jag är rädd för eld =no god combination. Så nu sitter jag här o stirrar in i en brasa. Som sambon startade. Sen drog han. Det sista han sa var "håll fart i elden när jag är borta". Visst den är fin o mysig men fy för att sticka in handen med en träbit o försöka att inte bränna sig på elden eller på gallret. Det är jag rädd för nu. Elden. Det och för att bli arbetslös.

Just nu flammar debatten om manliga lucior. På flera skolor i landet har killar velat vara med i luciavalet men blivit stoppade av rektorerna. Min första reaktion är att självklart ska de få vara lucia. Eller kanske inte just Lucia men varför inte en stjärngosse som går i täten? Vore det så illa? En kille i luciakläder känns som upplagt för flams o trams, lite drag över det hela men självklart ska väl en kille kunna gå först i tåget eller? Vad tycker ni?

Jag är ju på jobbjakt. Platsbanken är min första sida att besöka när jag slår på datorn. (Efter att jag har kollat mailen, facebook o alla andras bloggar så klart... ) På sista tiden har det blivit en hel del personliga brev att skriva = en hel del ångest. Fifasiken vad det är svårt att skriva ett bra personligt brev utan att det ska låta klämkäckt, falskt eller tråkigt. Att börja med "jag är en snart nybakad socionomstudent som är ivrig att få komma ut i arbetslivet. jag kan hålla många bollar i luften, är driftig och bra på att samarbeta" kanske inte slår så högt? Mina brev brukar gå ut på att jag är så inihelvete bra så de bara måste anställa mig. Men igår kom jag på  att de kanske frågar om det där som jag skriver att jag är så bra på intervjun (om jag nu får komma på nån nån gång!!) så jag tänkte att jag skulle öva lite på att beskriva mina egenskaper genom att lista  dagens:

• sociala: tja jag sitter ju här och är social med er och så har jag umgåtts med sambo och barn över en advenstfrulle, mer social än så kan man väl inte va innan kl 11??
• driftiga: jag har redan skrivit klart en av mina skoluppgifter och klockan är som sagt bara 11 (en anledning till att jag inte har varit mer social httills i dag)
• positiva: jag är sååå glad över alla roliga, snälla och gulliga bloggkommentarer jag får, det värmer en bloggares hjärta att det finns de som bryr sig om vad jag har att skriva (det var väl positivt tänkt av mig?)
• ambitiösa: jag satte faktiskt klockan på 7 i morse för att gå upp o plugga, den ni!

Nej nu åter till skolarbetet. Bara 40dagar kvar...

I dag har jag hämtat inspiration från annapladder o både rakat benen och bakat julebröd. Visserligen var det att INTE baka som vad Annas budskap men jag missförstod och hamnade med händerna i degbunken. Eller nu ljög jag lite, eller ganska rejält. Att baka var inte min idé, och det var inte heller mina händer som hamnade i degbunken. MEN det var jag som kringalde till lussebullarna o det var jag som åt dom! Eller en i alla fall, än så länge...

Så idag har vi invigt ugnen som hittils varit bak-oskuld. Ackompangerade av vårt lilla stjärnskott som sprang skrikandes omkring med en korg över huvudet. I och med korgen så såg hon ju inget, eller så låtsades hon att hon inte såg vi vet inte riktigt, så hon sprang in i både ben och väggar men inte slutade hon för det utan hon sprang vidare och skrek ännu högre och med korgen ännu längre ner över huvudet. Jag skrattade så dant att lussebullarna blev helt fula, eller jag låssas att det var därför i alla fall...

Nu ska vi visst se på hockey. Jey!

På uppmaningar av dansbansfrun så sprider jag här lite reklam om hennes blogg dansbandsfrun.bloggproffs.se (och ja jag vet att man kan lägga in nån slags länk här men jag fattar inte hur) Hon är ta mig tusan inte riktigt klok. En underbar kvinna med en härlig humor som har ambitionen att bli en av de största bloggarna! Så in och läs vettja.

Jag har blivit lite statistikskadad. Jag bara måste kolla statistiken över hur många som varit inne på min blogg. (eller är det det som kallas för bekräftelsebehov?) Men nu tjatar datorn om nån himla insticksmodul och kakor o en massa som jag inte fattar nåt av alls. Insticksmodul? Av det får jag barnförbjuda associationer (ett ord som jag för övrigt var tvungen att slå upp). Kakor? Ja tack! men gärna live... Hur som helst så förvägrar datorn mig att se min fina kurva och det STÖR mig.

Så om vi skulle ta ett litet upprop då kanske?

BTW så är det Bruce Willis på TV nu. Den mannen har nåt. Det har jag alltid tyckt. Sen att han är typ 60 bast är en annan sak, eller ja en ganska äcklig sak (Alltså inte att 60-åringar på nåt sätt skulle va äckliga utan det att jag tycker han är het, det är kanske lite groose om han nu är i samma ålder som pappsen).

(några sekunder senare...)Nu har jag kollat upp BW på google o han är INTE 60bast, han är 53 o alltså bara lika gammal som kära mor....

Sååå, hur var det med det där uppropet?

Idag är det en födelsedag, tjoho!!! Grattis grattis grattis J på din stora dag. Kraaaaaaaaam!!!!!!!!

Så långt var kvittot, jag har mätt. 112 varor blev det. Så nu vet ni.
Nu ska jag vika tvätt, plocka ur och i diskmaskinen, packa upp en kartong eller två och annat kul som jag kan komma på.

Idag har vi gjort slut på hela min feta inkomst från CSN. Varsågod Kamprad. "Dagens längsta kvitto" sa killen på hämtlagret, o det kan nog stämma. 1meter långt var det, ja nästan i alla fall. Tyvärr så krävs det nog 1meter kvitto till innan vi har allt vi behöver ha och ett par meter till innan vi har allt vi VILL ha.  I alla fall så tog det sin lilla tid att fixa detta långa kvitto men vi blev nästan inte osams alls. Tack darling för att du går på IKEA med mig i timmtals.

Varning: Ät inte IKEA's kycklingwrap. Det var i stort sett bara sås. (Kanske nåt för dig min kära Kanin?)

Husstatus: Hällen är på plats men inte inkopplad=vi lagar mat i källaren alt. i micron, ugnen eller på Perfect.

(PS. Vad gullig du är S som har slagit in allt i små plastpåsar innan du lade ner det i flyttkartongen, det märks vilka du har packat och vilka C har packat. Ordning o reda städning på freda' VS Raffs raffs, vräk vräk)

I dag sitter familjen F säkert. Underbara gulliga människor som kommer hit i allt vårt kaos med kvällsmat o trevligt sällskap. Tack! Ni är bäst!

Hänger löst gör allt mitt gråa hår. Jag planerar er död era jävlar!

För övrigt är jag glad för en trevlig dag med bästa klassisen O och en intressant intervju på Frideborgs mansverksamhet. Ledsen är jag på den himla finnanskrisen som gjort att pappsens jobb konkat.

Nu ska jag ta i tu med Gunnar som jag ännu inte läst ut, men snart så.

God natt o kram på er alla underbara människor där ute!

Såååå trött. Såååå mycket att göra. Såååå många som jag försakar. Men jag hoppas och vet att ni alla mina underbara gulliga o söta vänner förstår varför jag helt har gått under jorden o knappt visar något livstecken. Det blir snart bättre jag lovar. O då blir det fredagsmys!!!

Här sitter jag i ottan o skriver. Det är alldeles för tidigt o jag är trött. Varför gör jag det då? Jo för så här är det att bo där jag bor. Alltså INTE i stan. Där jag bor, inte i stan, så måste man cykla till bussen för att komma till skolan=stan. Om man som jag ska vara i stan kl 9 så går bussen kl 8, då måste jag cykla 7.45. Inget större bekymmer kanske, en VANLIG dag. I dag är ingen vanlig dag, i dag är det en snöig dag=1dm snö på vägen=ingen bra idé att cykla. Det finns en annan fiffig uppfinning, förutom cykeln, som heter lokaltrafik. Det som inte är så fiffigt är däremot att den första lokalbussen går EFTER kl 8. Inte fiffigt alls. Det tredje alternativet är ju givetvis att ta bilen. Dörr till dörr. Varmt o skönt. 1 extra sovtimme. Men även här finns det nackdelar. Parkering. Parkeringspengar. Och det faktum att resterande familjen behöver ha bilen. Hur kom jag då hit, jo jag liftade med min käre far. Snälla pappa som kommer o hämtar. Men detta innebär dock att jag sitter här 75 minuter innan skolan börjar. Så är det att bo där jag bor, alltså INTE i stan.

Jag har alltså flyttat om det var nån som hade missat det....

Dagen började med frukostbus. Det här lilla busfröt var på sitt bästa humör.
Sen gick vi ut i solen o min lilla stjärna bara strålade...



Sen vände glädjen snabbt. För de här kompisarna väntade på mig när jag kom hem.