fridakortochgott

I morse vaknade jag lite sent och stressade som tusan för att hinna göra mig i ordning och hoja bort till bussen. Snälla sambon som ändå var uppe med lillstjärnan kom med den brillianta idén att han skulle skjutsa mig till bussen i stället. Tackar som bockar sa jag och vi packade in oss i bilen. Med barn o overaller och allt så blev vi lite sena så när vi svänger upp vid busstorget så ser vi en buss som åker därifrån och en som just anländer. Sambon sätter fart efter den som var på väg medans jag hojtar att nej nej jag ska med den andra. Efter som jag är lite osäker på vart bussen stannar så åker vi efter den där andra bussen och stannar på samma hållplats som den. Tack skriker jag och rusar ut till bussen och sambon åker hemmåt. Med busskortet i högsta hugg hastar jag efter de två andra passagerarna som är på väg in i bussen. Dessa är två gamlingar. Jag kikar lite på bussen, som inte alls ser ut som den brukar, och konstaterar att den är full av vad som ser ut som pensionärer. Hm, det var lustigt tänkte jag o kikar på hållplatsen där det inte alls står nåt om att min buss ska stanna där. Det är nu jag börjar lägga ihop ett och ett. Men det slutliga myntet ramlar ner när jag ser att gamlingarna inte alls har nåt busskort som jag utan blir avprickade på en lista av chauffören! Även om det säkert hade varit trevligt att åka på bussresa med PRO så vände jag illa kvickt. Som väl var så hade min ängel till sambo mobilen med sig i mysbyxorna kl 7 på morgonen! så han vände bilen och kunde köra ikapp den riktiga bussen. O tur var väl det för annars hade jag missat en dag på universitetet fylld av dans, trolldeg, skrattyoga, lekar och andra akademiska moment.