fridakortochgott

Lyckan var inte långvarig efter promenaden för här sitter jag mitt i natten och kan bara inte sova. Benen värker och magen kurrar efter vatten. Men fönsterlamporna lös så välkomnande när jag klev in i vardagsrummet och pläden låg så mjuk och fin på soffan att julmyskänslorna kom som ett brev på posten, så nu känns det faktiskt inte helt fel att vara uppe. Om det inte vore för lite mystiska ljud här utanför. Jag väljer att tro att det var ett djur. Ja ett djur var det.