fridakortochgott

Min dotter har ett nytt favoritord som hon använder om och om igen hela tiden. Man kanske kan tycka att det nya ordet är bättre än förra favoriten men jag vet inte det jag. Det förra var lite roligare. Det var "bajs". Bajs bajs bajs. Allt var bajs. Bajs var bajs och mat var bajs och mamma var bajs. Ja allt. Nu har bajs stannat vid att vara just bajs. Nu är det istället "nej" som används frekvent. (Det och wee-wee=TV. Hon är redan fast i såpaträsket) Och helt plötsligt funkar det inte längre att på sedvanligt föräldravis säga till sitt lilla barn att "ska vi gå och lägga oss?" eller " ska v i äta lite mat?". (ett förövrigt ganska puckat men dock vanligt sätt att prata med barn på) För vad gör man då när barnets svar är "nej"?.  Nej fram för raka puckar och maskera inte en order i en fråga, det faller platt när ditt barn har lärt sig att säga NEJ!.