fridakortochgott

Jahå, då kom den som ett brev på posten. Febern alltså. Ja inte till mig men till dottern. Så nu är 2 av 3 familjemedlemmar däckade. Och som den goda moder jag är så flydde jag fältet. Fast det satt långt inne och jag frågade både 3 och 4 gånger om det var OK innan jag åkte. Hade det inte varit för att det var en så speciell kväll så hade jag stannat hemma. Men min lilla utflykt blev aningen modifierad och gick från vilt party med fulla muggar och galen dans till sitta stillsamt och diskutera allvar med en kaffekopp i handen. Jag tog helt enkelt bilen till vår lilla klassfest och såg till att va hemma innan midnatt. Men lika trevligt hade jag för det och så slapp jag (till skillnad från vissa andra, inga namn nämda) en hejdundrande bakfylla.

Det var himla befriande att vara ute med ett gäng där ingen trugade och tjatade på mig en massa alkohol. Varför är det alltid så? Att den som inte dricker ses som konstig. Och att de som dricker ser det som sitt uppdrag för kvällen att få i denne ett glas eller två? Själv tycker jag att jag är en glad prick oavsett och behöver inte alls dricka för att bli i gasen. Inte för att jag spottar i glaset men jag höjer inte heller på ögonbrynen om nån tar en vit kväll.Men så var det alltså inte i kväll, att nån tjatade och trugade alltså.